Skivrecension: Två eller fler sidor av Donner
Henrik Otto Donners sista och postumt utgivna skiva är som ett monument över hans mångsidiga tonsättarperson.
(TUM Records)
Skivbolaget Tum avslutar sitt tionde verksamhetsår med två viktiga utgåvor: And It Happened ... The Music of Henrik Otto Donner och Juhani Aaltonens To Future Memories, som recenserats tidigare.
Tum är känt för en kompromisslös verksamhet och tydlig utgivningslinje. Med tanke på bolagets inriktning ”med tyngdpunkt på jazzbaserad improviserad musik, som särskilt betonar friare uttryck och artisternas egen produktion” (översatt från promobrevets sidfot), skiljer sig Henrik Otto Donners och TUMO-storbandets skiva litet från bolagets tidigare katalog. Häften av materialet är sånger, med Johanna Iivanainen som solist, medan den andra halvan är instrumentalkompositioner i vilka Juhani Aaltonens tenorsaxofon och altflöjt ljuder.
Samtliga stycken (inspelade 2012) är läckert arrangerade, de äldre nyarrangerade av Donner för storband eller för storband och tolv stråkar. Sångerna är på ett traditionellt sätt tonalt och harmoniskt vackra, medan instrumentalstyckena i högre grad representerar Tum-soundet. Några kompromisser kan man ändå inte tala om här heller, urvalet är bara ett exempel på Donners mångsidighet som tonsättare.
Eftersom skivan omspänner kompositioner från åren 1963–2007, utgör den även ett slags monument över denna del av Donners verksamhet. Detta är den sista skivan som han själv var med om att förverkliga.
Titelspåret And It Happened ... (2007) består av tolv komponerade enheter som orkestern kan börja spela eller återkomma till i olika sekvenser. Stycket innehåller även utrymme för kollektiv improvisation, men den andra tyngdpunkten är Aaltonens improviserade saxofonpartier.
De två äldsta kompositionerna är Close Your Eyes (Slut ögonen), med ursprunglig text av Bo Carpelan som översatts av Ira Donner och For Friends and Relatives – bägge ursprungligen från 1963. Den förstnämnda spelas i bossanovastil och låter på ytan lite Broadway; stycket kommer faktiskt från musikalen Gilbert som spelades på Lilla Teatern 1963–64. Men texten, som då tolkades av Laila Kinnunen, är ändå ingen flat kärlekshistoria utan innehåller en tanke som är lika aktuell i dag som då.
Förutom den översatta Carpelan hör även dito Johan Bargum och Bengt Ahlfors till skivans textutbud. The First Summer (Den första sommaren) (1991) med text av Ahlfors är en jazzvals i bästa nordisk stil och anda. I svänglåten Have Me, Hold Me (1985) hörs hänvisningar till John Coltrane. Melodirytmen för tankarna direkt till Giant Steps och senare gör även Aaltonens sax det.
Men stycket har mera att bjuda på i form av de orkestrala bidragen som ger en extra dimension av modern konsertmusik. Johanna Iivanainen och Juhani Aaltonen är utmärkta solister som befäster kontrasterna mellan Donners olika synvinklar på tonkonst. Samtidigt skapar solisternas personliga röster, från olika håll, broar som möts vid Donners musik.
Denna skiva, liksom Aaltonens nya, hör till dem man kommer att minnas från det gångna året.