Skivrecension: Paul Hindemith
Violinkonsert, Symfoniska metamorfoser över teman av Carl Maria von Weber, Konsertmusik för stråkorkester och bleckblåsare. NDR-symfonikerna under Christoph Eschenbach. Solist: Midori, violin. (Ondine)
Paul Hindemith måtte vara en av musikhistoriens mest missförstådda tonsättare. Ryktet som grå, tråkig och akademisk tycks vara hart när omöjligt att tvätta av. Den som ger honom en chans kommer dock att märka att inget kunde vara mera fel och att det under den stundom kärva nyklassiska ytan bankar ett stort och romantiskt hjärta.
Den som väljer att stifta bekantskap med Hindemith via den här fina Ondineinspelningen, utkommen lagom till 50-årsminnet av hans död, får dessutom i första stycket, Symfoniska metamorfoser över teman av Carl Maria von Weber, ett ypperligt smakprov på hans smått grovkorniga humor. Svängigare, skojigare och märgfullare orkestermusik får man allt leta efter.
Konzertmusik für Streichorchester und Blechbläser är ävenså ett utomordentligt gediget hopkommet och underhållande stycke, medan Violinkonserten från 1939 är en av förra seklets finaste. Christoph Eschenbach lockar ett inspirerat musicerande ur Hamburgsymfonikerna och Midori gör ett ypperligt jobb i violinkonserten, även om David Ojstrachs legendariska version med Hindemith själv på podiet fortfarande är ett klart första alternativ.