Musikrecension: Kärlek utan oboe
Minna Nybergs konsert kunde ha varit väldigt lyckad om inte dyrgripen, kärleksoboen, saknats.
Piia Maunula, oboe. Antto Vanhala, violin. Mirva Laine, violin. Hanna Pakkala, altviolin. Louna Hosia, cello. Petri Ainala, kontrabas. Assi Karttunen, cembalo. J.S. Bach. Tyska kyrkan 23.11.
Minna Nybergs Bach-konsert har kärlek som tema. På programmet ser det lyxigt ut – bland annat lockar det sällsynta instrumentet oboe d’amore. Tyvärr blir det inte helt enligt planerna. Kvällens oboist Jasu Moisio avbokar på grund av ett olycksfall. Vi hör Bachs älskade bröllopskantat (BWV 202) placerad i Tyska kyrkan, en ypperligt intim bröllopskyrka – men kvällens dyrgrip, kärleksoboen, saknas. Vilken tur då att Piia Maunula hoppar in så att konserten blir av. Samtidigt är det klart att konserten lider av missödet. Maunulas musicerande känns ansträngt och brister i klang – särskilt de låga tonerna är beklagligt täppta.
Endast J. S. Bach står på programmet med två solokantater i fokus. Den lilla kyrkliga kantaten BWV 84 uppmanar till nåd och tjänst med anspråkslösa medel och bröllopskantaten BWV 202 talar om förnyelse inför förestående vigsel. Minna Nyberg lotsar kantaterna självsäkert och obesvärat. Det syns att J. S. Bachs musik står henne speciellt nära.
Förmedlar glädje
Nybergs trumfkort är ett fritt och ledigt framförande av text. Särskilt bröllopskantatens uppriktiga och omedelbara glädje förmedlas fint. Samtidigt är Nybergs röst tunn och överröstas lätt, också av en relativt liten ensemble som i kväll. Rösten kunde vara till sin fördel med mer tystlåtna instrument – till exempel lutackompanjemang.
Ensemblen består av ypperliga barockmusiker. Antto Vanhala imponerar både med ren fingerfärdighet och med sitt sinne för barockdetaljer. Assi Karttunen och Louna Hosia bildar en lyhörd och känslig generalbasduo. Slutligen känns samspelet i ensemblen ändå krassligt. Framför allt önskar jag att man tog bättre vara på stunderna och fraserade tydligare tillsammans. Särskilt triosonaten i C-dur BWV 529 haltar i balans och teamwork.
Kanske Die hohe Zeit-serien ännu ger en tredje konsert där vi får höra kärleksoboen som nu blev och saknades?