Musikrecension: Lyssna om ni kan!
Ensemble Schwerpunkt hör till de bästa bleckblåsarkvintetter som hörts i Finland, anser Hbl:s recensent.
Räisänen, Tuhkanen, Hartikainen, Castrillón, Tarnanen, Sallinen, Eggert. Sibelius-Akademin 5.11.
Schwerpunkt är tyska för tyngdpunkt och som sådant borde inte namnet väcka några större känslor. När en grupp bleckblåsare som alla studerat vid musikhögskolan i Hannover antar namnet Ensemble Schwerpunkt väcker det ändå vissa misstankar hos mig; hur schwer eller tung kommer musiken att vara?
Jag får äta upp min hatt. Den här kvintetten hör till de bästa bleckblåsarkvintetter som hörts i Finland. Med en trumpetare från England och en annan från USA, en valthornist från Oslo, trombonist från Stockholm och tubist från Närpes bildar man en lagom internationell ensemble som ända sedan 2009 spelat ihop med framgång.
Tomi Räisänens (f. 1976) Ludi Caeli spelas beundransvärt rent och välartikulerat. Aldrig hörs en falsk, tvekande eller trevande ton. Också kompositionen är föredömligt välskriven: konstant rörlig, behaglig och dramatisk musik, som man kunde lyssna på i oändlighet. Stegringen i slutet av första satsen är fantastisk!
I Jarkko Hartikainens (f. 1981) uruppförda Radix finns någonting pointillistiskt i sättet på vilket tonsättaren använder sig av blåsningar och perkussionsljud som kommer sig av ett slående på munstycket. Hela stycket blir till ett rytmiskt trummande, där kontrasten utgörs av pipande ljud i de kraftigt sordinerade trumpeterna. Mot slutet får musikerna också visa sin virtuosa sida – oj oj, vad de kan!
Tysken Moritz Eggerts (f. 1965) Morphing för dragspel och bleckblåsarkvintett spelas tyvärr en aning slappare av kvintetten. Musiken är förtjusande postmodernistiskt kitschig med steppande på dragspelet (Sofia Ahjoniemi) och trummande på mässingens kant.
Det var ett gott drag av tonsättarföreningen Korvat auki att bjuda in Schwerpunkt och samtidigt varva bleckmusiken med annan musik av föreningens medlemmar.
Timo Tuhkanens experimenterande med stråken på elgitarren var helt intressant, Sergio Andres Castrillóns Desde las entrañas del sudtrópico (Ur sydtropikens sköte) var en stilla, meditativ performans och Niilo Tarnanens The President's Speech framförd av tubaspelande samhällsaktivisten Tuomas Saloniemi hade en rolig udd, även om stycket kunde ha varit ännu mera satiriskt. I Walter Sallinens Reema framförd av Irina Cederberg på 39-strängad kantele fanns en delikat spänning mellan tonerna och meningsfulla harmonier – speciellt de upprepade glissandi med plektrum på lägsta strängen har etsat sig fast på min trumhinna.
Ensemble Schwerpunkts miniturné i Finland inleddes på Sibelius-Akademin i tisdags. På onsdag spelar ensemblen i Sibeliusmuseum i Åbo, på torsdag i Närpes och på fredag på Birkalands musikinstitut i Tammerfors. Gå och lyssna om ni kan!