Skivrecension: Rekonstruerad Vivaldiopera
Il Complesso Barocco, dir. Alan Curtis. I rollerna bl.a. Topi Lehtipuu, Roberta Mameli och Ann Hallenberg. (Naïve)
Vivaldi skrev ett femtiotal operor och en mängd annan musik. Trots den Vivaldirenässans vi upplever, är det ändå bara en bråkdel av hans musik som framförs regelbundet. Skivbolaget Naïve håller ambitiöst på med att spela in allt som finns i nationalarkivet i Turin – och litet till.
Hela första akten till den sena Vivaldioperan Catone in Utica har försvunnit. Alessandro Ciccolini har konstruerat aktens arior utifrån konsertsatser av Vivaldi, en metod som också kompositören själv använde.
Det nyskrivna liksom det autentiska är härlig musik med förförisk lyrik och hisnande koloratur i dramats tjänst. Det handlar förresten om Catos kamp mot Caesar i Nordafrika. Metastasios historiskt inte så korrekta text har även tonsatts av många andra kompositörer.
Alan Curtis dirigerar med väldig energi och känsla – och orkestern Il Complesso Barocco klingar som en dröm i angenäm akustik. Sångarna drivs till det yttersta av den knepiga koloraturen som 1700-talets kastrater säkert klarade av lättare. Alan Curtis har skrivit ut all koloratur och driver sina skickliga solister till gränsen av deras kunnande.
Topi Lehtipuu, enda mansrösten på skivorna, sjunger Cato med härlig bravur. Det är en smaksak om man i de övriga mansrollerna hellre velat ha kontratenorer. Här sjungs de av sopraner med superskickliga svenska mezzon Ann Hallenberg i täten som Catos dotter, förälskad i Caesar. I den stora konfrontationen med Cato sjunger duktiga sopranen Roberta Mameli en sprakande Caesar och hon får också på sin lott en av Vivaldis skönaste arior, Se mai senti spirarti sul volto.