Skivrecension: Promenad på Iberiska halvön
Spansk repertoar. Monica Groop, mezzo, Timo Korhonen, gitarr. (Proprius)
Idén att spela in katalanska och andalusiska folkvisor med varierande interludier på gitarr är både spännande och vågad. Det är lätt att omedelbart bli tagen av Timo Korhonens och Monica Groops nya skiva. Musiken är skönt utförd och klingar väl i fyndiga arrangemang.
Pärlorna på skivan är många, till exempel de katalanska sångerna El cant dels ocells och El noi de la mare med sin härliga stämning. De andalusiska sångerna är ur en annan värld med morisk färg. Korhonens gitarrsoli mellan sångerna anknyter till iberisk gatutradition (”pasacalle”) och han tolkar exempelvis Tárregas Tango med sugande nostalgi i motsats till andra gitarristers starkare drama.
Skivan har redan hunnit få inhemsk kritik för att inte vara autentisk. Riktigt idiomatisk kan den ju inte vara, men både Groop och Korhonen har gjort sitt bakgrundsarbete. Skruvar man upp uttalskraven skyhögt som somliga gjort, så får man lov att rata en lång rad fina inhemska tolkningar av Sibelius sånger. Delar av den spanska repertoaren hör till det internationella kulturarvet och jag tror att vi bör betrakta icke iberiska tolkningar som en rikedom.
Korhonen har gjort stiliga musikval. Groops klang är läcker, rösten smidig och hon har jobbat hårt för att komma nära den riktiga stilen och uttalet av flera iberiska språkvarianter. Inspirationskällan är Victoria de los Angeles tolkningar med pianisten Geoffrey Parsons. På en punkt överträffar Groop och Korhonen kanske förebilden: det är mysigare med gitarrackompanjemang.