Skivrecension: Ett läckert potpurri
Balettsvit. Nationaloperans orkester, dir. Tuomas Kantelinen. (Ondine)
Kompositören Tuomas Kantelinens och koreografen Kenneth Greves balett Snödrottningen fick sin premiär i november i fjol, gjorde succé och återvänder till Nationaloperan i november. Nu finns Snödrottningens musik på skiva i form av tjugofem korta nummer som följer berättelsens kronologi. Om det egentligen är fråga om en svit får förbli osagt.
Omslagshäftet innehåller knapphändig information. Relationen mellan den ursprungliga balettmusiken och helheten på skivan förklaras inte, och dessutom saknade jag sagans detaljerade synopsis – även om Snödrottningen hör till H.C. Andersens klassiker.
Kantelinens tonspråk är mycket traditionellt. De lekfulla danspastischerna och rätt uppfinningsrika melodierna leder tankarna självklart till Tjajkovskij, medan Mussorgskij och Stravinsky skymtar bakom de robusta rytmerna.
Kantelinens bakgrund som framgångsrik filmkompositör hörs i den genomgående tjocka orkestreringen samt i det nästan överflödande melodramatiska helhetsintrycket, egenskaper som inspelningen verkar understryka.
Överlag är den här musiken ytterst välgjord och passar perfekt till ändamålet, och Nationaloperans orkesters tolkning övertygar.
I det läckra och underhållande potpurriet fascinerades jag mest av den schamanistiska Sauna (Bastun) samt Iltalaulu (Kvällssång), vars vackra melodi Kantelinen på ett lyckat sätt utnyttjar som ett återkommande tema.