Tusen och en dröm
Den arabiska natten är uppbyggd på flera parallellberättelser som alla korsar varandra, lite som Robert Altmans film Shortcuts eller som Tusen och en natt.
Text: Roland Schimmelpfennig. Övers. till finska: Ville Koskivaara. Regi: Maria Oiva. Scenografi och dräkter: Satu Vihavainen. Ljus: Max Wikström. Ljud: Juha Tuisku. Musik: Timo Hirvonen. Musiker: Sonny Heinilä och Timo Hirvonen. På scenen: Teijo Eloranta, Anna Veijalainen, Iida-Maria Heinonen, Topi Kohonen, Jouko Puolanto.
Premiär på Kokoteatern 3.10.
Det fina med Roland Schimmelpfennigs pjäser är att något vidunderligt kan hända mitt i allt det vardagliga.
Den arabiska natten börjar en het sommardag i ett tiovåningshus någonstans i en mångkulturell tysk stadsdel. Bakom dörrar med namn som Mansur, Hinrichs och Bartels finns alldeles vanliga människor som tvättar, ser på tv eller vilar upp efter en lång arbetsdag.
Inget konstigt med det. Därför kommer det som en smärre chock när vi en stund senare får se en man krympa och hamna in i en konjaksflaska ...
Goda grannar
Pjäsen är uppbyggd på flera parallellberättelser som alla korsar varandra, lite som Robert Altmans film Shortcuts eller som Tusen och en natt, vars våldsamma och erotiska sagor Den arabiska natten på sätt och vis är en pastisch på.
En estrad, en trappavsats och en ensam soffa bildar höghusets universum, medan orientaliska musikslingor tar oss till Österlandet. Enkelt och effektivt förverkligar regissören Maria Oivo och scenografen Satu Vihavainen de snabba miljöbytena på Kokoteatern. Intrigen får ta de sicksackspår den behöver.
Först ut är gårdskarlen Lomeier, en muttrande Teijo Eloranta i blåställ, på väg upp med hissen. De högsta våningarna har blivit utan vatten och gårdskarlen har fått i uppgift att lösa mysteriet. Underligt nog tycks all vätska samlas i sjunde våningen.
En rund ljuskägla ringar in ett annat mansansikte. Det är grannen Peter Karpati (Jouko Puolanto) i huset mittemot som trånande spionerar på en blond skönhet som duschar.
Iida-Maria Heinonen sträcker oberörd på sig under vattendropparna. Hon är den eftertraktade Franziska Dehke som varje dag kommer hem, duschar och slocknar på soffan, där hon drömmer om ett liv som älskarinna till en förmögen shejk. Heinonen tar ett humoristiskt grepp om sin karaktär som naken och nöjd ligger och fantiserar om stor passion under moriska valv i ett sagolikt palats.
Samtidigt yrar den betydligt mer jordnära rumskompisen Fatima (Anna Veijalainen) runt i trapphuset, försöker ta sig in lägenheten där hon glömt nycklarna.
Playboyfantasier
Den arabiska natten handlar om verklighetsflykt. Medan livet i de små, identiska kyffena är förutsägbart erbjuder de orientaliska drömmarna desto mer spänning. Alla vägar leder till den sjunde våningen och lägenhet 7-32 där Iida-Maria Heinonens blondin, den sovande Franziska, finns som ett slags himmelsk varelse. En efter en kommer männen in i lägenheten och kysser henne, men inget ruckar på den tunga, behagliga törnrosasömnen.
På de lunsiga männen har kyssen däremot en förödande effekt. En förvandlas till anden i lampan medan en annan förflyttas till ett beduintält någonstans i den stekheta öknen. Rumskompisens pojkvän Kalil (Topi Kohonen) sätter i gång med att energiskt leva ut playboyfantasier med grannkvinnorna.
Maria Oivo låter scenerna rytmiskt avlösa varandra och stannar ibland upp ögonblick i humoristiska stillbilder.
Riktigt läckert blir det när vi ser konjaksflaskan balansera på ett räcke och en skräckslagen Puolanto i sorglig hawaiiskjorta sitta instängd i en glasbur. Med ens blir det dramatiskt, tänk om någon välter omkull flaskan med den stackars karlen inuti?
En tryckande, thrillerlik stämning byggs upp under föreställningens gång och avrundas med ett härligt, förlösande crescendo. Under någon minut rusar livet förbi som vattnet i de susande rören i höghusets väggar.
Det som abrupt bryter förtrollningen är den illasittande pausen som klämts in i mitten av föreställningen. Annars är det ett tajt, medryckande framförande som spelas upp på Kokoteatern.
Än en gång kan man undra varför Schimmelpfennigs underbara texter nästan aldrig sätts upp hos oss.