Konstrecension: Maktbalans vid poolkanten
Utställningen på Helsinki Contemporary visar Heli Rekula i en helt ny tappning. De minimalistiska och monokroma landskapen har försvunnit. I stället har Rekula utgått från trädgården i Hemingways hemmuseum i Key West.
Fotografi
Helsinki Contemporary, Bulevarden 10. Till 1.9.
Heli Rekula (f. 1963) är en av vårt lands främsta foto- och videokonstnärer och hon har sedan fyra år tillbaka verkat som professor i fotokonst vid Konst- och designhögskolan i Bergen.
Rekula slog igenom på 1990-talet med sina fotografier där hon agerade själv i bilderna bland annat insmord i margarin. En klassiker är redan färgfotografiet Hyperventilation där hon står naken och insektlikt framför kameran med gasmask. Eller serien med en halvanorektisk flicka som framstår som Kristus.
Återkommande teman kretsar kring kroppslighet, sexualitet och kvinnlighet och hon ifrågasätter kvinnans roller och utforskar gränserna för oskuld och renhet. Heli Rekula var med som Finlands bidrag på Venedigbiennalen 2001, hon erhöll Ars Fennica priset år 2002 och Statspriset för bildkonst år 2005. Hennes soloutställning på Kiasma år 2005 visade stora färgfotografier av vida ensliga landskap. Stämningen i dessa landskap har beskrivits som religiöst andäktiga.
Relationer och maktspel
Utställningen In Hemingway’s Garden består av röd- eller blåfärgade fotografier med reflektioner av palmlandskap i poolvatten. Allt har fötts kring en plats och dess historia. Hennes bilder är nu mera ett slags reflektioner av landskap.
På utställningen finns även Rekulas egna samlingar kring Ernest Hemingway; i glasvitriner finns gamla pressbilder som berör Hemingway samt böcker och annan rekvisita. Till poolfotografierna har hon också tillfogat skisser och texter skrivna på fotografiets glas. Heli Rekula håller även på med en fotobok om samma ämne som utkommer senare i höst.
Heli Rekula har besökt Hemingways hem i flera skeden och blev mycket fascinerad av platsen som Hemingway bodde på i nio år tillsammans med sin andra fru. Speciellt attraherades Rekula av den svala och lummiga trädgården som innefattar en av Key Wests största utomhuspooler.
Vid poolkanten satt Rekula om och om igen och lyssnade på hur guiderna förmedlade samma historia, men med olika nyanser och humor, till besökarna. Bland annat berättade guiderna i olika tappning hur Hemingway, nyss hem från en ”vänsterprasslings resa” respektlöst kastade fram en slant framför sin frus fötter och menade att hon skulle ta hans sista peng, då frun i sin tur hämnats på honom genom att bygga traktens största pool.
I allt detta, samtidigt som trädgårdens grönska avspeglade sig vackert i det blåa vattnet, greppade Heli Rekula sina egna minnen och tankar om människorelationer och maktspel, om det feminina och maskulina i vår värld, över huvud taget livets skörhet och skönhet. Och hon använder sedan Hemingways rekvisita för att uttrycka allt detta. Det är mellan dessa två världar som spänningen och laddningen uppstår i bilderna.
När hon återvände till museet ett år senare, så framstod vattenspeglingarna på ett helt annat sätt i och med att vattnet då var i ständig rörelse. Detta är något hon också tar fram i utställningen.
Misslyckandets potential
Hon intresserar sig också för felets osynliga potential. Under den ett och ett halvårs process som hon jobbade med utställningen och skannade bilder återupprepade hon samma fel. Vid samma tidpunkt dog hennes far, och det fick henne att fokusera på livets förgänglighet och felandet i sig. Hon beslöt sig att inte korrigera felen i fotografierna, utan i stället helt kallt ta med dem och acceptera sitt misslyckande.
Utställningen reflekterar också över de syften man tillskriver fotografiet, genom att man placerar fotokonsten parallellt med ett dokumentariskt och historiskt bildmaterial.
Man kan fråga sig varför Heli Rekula väljer ett så stort namn som Hemingway och en så maskulin symbol. Ja, kanske just därför. I all sin ikonmässighet är Hemingway sist och slutligen mycket avlägsen, han har med tiden i sig förvandlats till en bild och ett koncept.