Teaterrecension: Härlig midsommarnatt på Postbacken
En midsommarnattsdröm på Postbacken överträffar Svenska Teaterns version av pjäsen, anser Hbl:s recensent.
Text: William Shakespeare, översättning Göran O. Eriksson. Regi: Kim Gustafsson. Musik och koreografi: Sami Hult. I rollerna: Alexandra Gustafsson, Emilia Jansson, Vivi Laakko, Felix Häggblom, Rasmus Bärlund, Li Krook, Andreas Ikonen, Josefin Silén, Johanna Wide, Olli Hietanen, Fredrik Sigfrids, Sonia Haga, Sebastian Söderholm, Anouk De Vries, Vilma Leminen, Maria Söderlund, Andrei Vaculisteanu.
Akans ungdomsteaters uppsättning av En midsommarnattsdröm på Postbacken i Borgå är en helhet som lyckas överraska med kreativa utspel och överträffa sig själv upprepade gånger, så att man blir allt mer tagen ju längre in i den förtrollade skogen man vandrar.
Det måste sägas direkt: de sjutton ungdomarna i åldern 15–24 levererar en föreställningen som överträffar den version av pjäsen som spelades på den finlandssvenska nationalscenen för ett tag sedan. Här finns mera skaparglädje, mera hjärta, mera känsla och mera attityd.
Den prunkande oas som Postbacken i Illby i Borgå en varm och solig julikväll är, utgör den perfekta miljön för Shakespeares komediklassiker. Föreställningen börjar intill kaffestugan, förflyttar sig sedan till de tre fåren längre upp på backen, för att sedan ta plats på den egentliga teaterscenen. Här består scenografin av några smäckra unga björkar, lagom silverglittrande, som vajar lite lätt när de atenska ungdomarna utkämpar sina kärleksstrider mellan dem.
Regissören Kim Gustafsson har valt att följa texten mer eller mindre ett i ett, så att väldigt lite utelämnats och inte mycket heller lagts till. Berättelsen är alltså bekant, vilket gör att man kan fokusera mer på att ta in skådespelararbete, sånger och ensemblens energi. Man har också tid att beundra de fantasifulla dräkterna, signerade Monica Rosendahl och Essi Lehtonen, och Minna Röhrs färgsprakande sminkningar.
Aldrig tråkig
Kopplingen till dagens Aten med arbetslöshet och demonstrationer är självklar, men aningen löst förverkligad och förblir en vag antydan. Å andra sidan hade det blivit ett sidospår att lägga för mycket fokus på det. För övrigt känns också själva berättelsen i sig som en bisak, och eftersom man vet att alla får varandra till slut intresserar förväxlingarna inte så mycket. Detta till trots blir föreställningen aldrig tråkig.
De flesta huvudrollerna spelas säkert och övertygande och skådespelarnas starka sångröster bidrar till att lyfta föreställningen över amatörnivå. Särskilt kan man nämna Vivi Laakkos gröna klåpare Puck, Josefin Siléns hopplöst förälskade, fagra Helena, Olli Hietanens amatörskådespelare och åsna, Li Krooks Hermia och Emilia Janssons älvdrottning Titania. Alexandra Gustafsson levererar träffsäkert både hertigen Teseus och älvkonungen Oberon, och Sonia Hagas måndans överraskar och förtjusar.
Det enda frågetecknet förblir den indiska, stumma pagen (Andrei Vaculisteanu), som inte verkar ha någon roll att spela över huvud taget.
Den nykomponerade musiken av Sami Hult, som går från grekiskt till romantiskt till rock och framförs live, samt de några musikalinspirerade inslagen, utgör pricken på i. En extra prick blir de mjuka solstrålar som mot slutet faller över scenen, precis då morgonen gryr efter den kaotiska natten. Som på beställning skapas en förtrollad stämning och för en stund är man på riktigt i den magiska skogen.
Jag hoppas få se mera av dessa unga begåvningar som, om de fortsätter i samma banor, har en framtid på landets större scener.
Den sista föreställningen av En midsommarnattsdröm spelas i kväll 13.7.