Filmrecension: Smith senior och junior i rymdsaga
Manus: Gary Whitta, M. Night Shyamalan. Foto: Peter Suschitzky. Musik: James Newton Howard. I rollerna: Jaden Smith, Will Smith, Sophie Okonedo, Zoë Kravitz, Glenn Morshower.
M. Night Shyamalan har haft sina ljusa stunder i utflykter till sällsamma zoner som till exempel i Sjätte sinnet (1999). Hans science fiction-saga och futuristiska rymdäventyr After Earth är väl inte himlastormande men bjuder ställvis på ett bildspråk som känns fräscht och annorlunda och konstruerar ett innehåll som egentligen står närmare den klassiska folksagan än konventionell science fiction.
Den utspelar sig i en avlägsen framtid då människorna varit tvungna att utrymma jorden efter naturkatastrofer och föroreningar. De har funnit en ny boning på planeten Nova Prime där modiga och företagsamma Rangers utgör ordningsstyrkan. En sådan är kommendör Cypher Raige (Will Smith) som ständigt befinner sig på farofyllda forskningsuppdrag. Då han efter ett uppdrag återvänder till planeten har hans unge son Kitai (Jaden Smith) inte klarat Ranger-provet utan får finna sig i att fortfarande vara kadett.
Pappan vet att han försummat sonen och tar med honom på nästa uppdrag. Efter en asteroidstorm slutar uppdraget med kraschlandning och planeten råkar vara jorden. Men endast far och son överlever. Fadern är svårt skadad i benen och rörelsehämmad. Unge Kitai måste ut på ett strapatsrikt uppdrag för att finna rymdfarkostens akter och därifrån sända nödfyrar medan fadern från sin skärm försöker dirigera och vägleda honom.
Far och son Smith sågs ju tillsammans i Jakten på lycka (2006) men den här gången ligger tonvikten på sonen som måste övervinna sina rädslor och visa sig handlingskraftig. After Earth är något av hans initiationsrit, en vandring och överlevnadshistoria som förlänar honom drag av folksagans klipske gosse. Angenäm känns den kontemplativa ton som regissören ofta odlar utan att frossa i bullersamma action- sekvenser och rymdäventyrens teknobabbel.
Den obefolkade jorden har återhämtat sig och framstår som mäktig urskog och ”virgin land”. Både visuellt och innehållsmässigt känns After Earth mer sympatisk än det pretentiösa Tom Cruise-äventyret Oblivion.