Teaterrecension: Trettondagsafton med fina figurer
Av William Shakespeare.
Regissör: Dan Söderholm. Översättning: Göran O. Eriksson. Kostym: Hedda Halinen. På scenen: Alexandra Granberg, Robin Forsberg, Sofie Häkkinen, Emilia Jansson, Janne Leivo, Mia Portin, Sandra Ström, Elin von Wright, Julius von Wright, Daniela Åkers, Vilhelmina Öhman. Studentteaterns premiär på AV- teatern 17.4.
Alla är kära i Orsino. Först, ja. Sedan är alla kära i Viola, som är förklädd till man. Slutligen efter spring in och ut på scenen och dragna värjor reds de otroliga missförstånden upp och bitarna faller på plats. De unga får varandra och dubbelbröllop är att vänta.
Shakespeares förväxlingskomedi Trettondagsafton är kanske inte ett lika djärvt pjäsval av Studentteatern som fjolårets Om flickor kunde döda, ett stycke samtidsdramatik skriven av Åsa Lindholm.
Regissören Dan Söderholm tar ändå ett energiskt, fysiskt tag om femaktaren, vilket ensemblen anammar snyggt. Söderholm hade möjligen kunnat vara ännu modigare i sin bearbetning, föreställningen är aningen lång och inte är det lätt att få alla de högstämda replikerna att sitta som det ska.
Men buskisen rullar på tryggt och smidigt med Elin von Wright som den rödbrusige drinkaren Andreas Blek af Nosen. Hon får humorn att sitta i kropp och tal och placerar ut sina repliker med fräck tajmning, som när hon lyckas slinka in att hon är expert på björnhetsning.
Förutom det höviska kärlekssnacket finns ju vardagen starkt närvarande i pjäsen och just fylleslagen och det allmänna yrandet med Andreas och hans kompanjoner Tobias (Robin Forsberg) och kammarjungfrun Maria (Daniela Åkers) är väldigt kul.
Proffsig är också Mia Portin som med färggranna flätor och rejvlook axlar rollen som narren. Förutom en stark scennärvaro för hon fram narrens bitterljuva betraktelser med fin sång. Hon klarar galant av den fysiska komedin och lägger ut sina rader med tydlig intonation.
Och inte att förglömma den dråpliga betjänten Malvolio som blir cool med Janne Leivos deklamering och enorma gester.
Ju längre in i skådespelet vi kommer desto skojigare blir det på AV-teaterns scen som Studentteatern fått låna. Gammalmodigheterna i texten blir ironi, likaså de extremt snabba intrigvändningarna som leder till att syskonparet Viola (Alexandra Granberg) och Sebastian (Sofie Häkkinen) får varsin partner, hertigen Orsino (Julius von Wright) och grevedottern Olivia (Sandra Ström). Stackars sjörövaren Antonio (Vilhelmina Öhman) blir däremot utan.
Jag skrattar flera gånger gott och imponeras av hela gänget på scenen och den fysiska apparaten som kommer i gång med tempofyllda scener, synkroniserade damben och blickar som ständigt spelar. Hedda Halinen får till några finurligheter i kostymerna som rättstjänarnas glimmande huvor.
Också små roller lyser som Emilia Jansson som Fabian, en komisk Dupond & Dupont-liknande prick som vill uppåt på hovets sociala stege.