Filmrecension: En man och hans dröm
Alaska Highway är en roadmovie sprängfylld av märkliga mänskliga möten men också en kärleksförklaring till den manliga vänskapen.
Dokumentär
Foto: Hena Blomberg.
På tal om män, motorer och personliga drömmar: vad sägs om Heikki ”Hese” Tolonen, den finländska galenpannan som på en skrotgård i Alaska inhandlar vad som finns kvar av en fyrtio år gammal lastbil.
Tanken är att rusta upp bilskrället och förse det med en sovalkov (modell Airstream retro), varefter vår hjälte har för avsikt att köra ekipaget till Vancouver Island på kanadensiska västkusten – sisådär 4000 kilometer från startpunkten.
För flankstödet står bluesbröderna Jon Ayres och Rhys Palmer, den sistnämnda mekaniker till yrket. Och det kan minsann behövas. Att få fram reservdelar är inte det lättaste och ofta går åsikterna om vad som borde göras isär.
Lägg till den pressade tidtabellen – Hese, den avhoppade designern med en habitus som skulle göra sig i von Hertzen Brothers råddarlag, är den enda i gänget som inte är bunden av ett dagjobb – och spänningen i lägret stiger.
Men allt det där är som bortblåst när man äntligen kommer iväg. Låt sen vara att åkdonet inte alltid är så himla samarbetsvilligt. Är det inte oljan som läcker är det förgasaren som trilskas (det är innan hela motorn fattar eld, rackarns).
Med detta nu inte sagt att Alaska Highway skulle vara blott en bilmekanikerdröm. Det är också och framför allt en roadmovie, sprängfylld av märkliga mänskliga möten – vilka typer alltså! – och fint fångade landskap samt miljöer.
Inte för att Aleksi Salmenperäs film sätter punkt här. Det är också en kärleksförklaring till den manliga vänskapen, med allt vad det innebär av skiftnycklar, frihetstörst och Jack London-vibbar.
Scenen där trion under sin sista kväll tillsammans sitter runt en lägereld, dricker whisky och lallar till tonerna av Gram Parsons Wheels är bara för vacker.
Kanske kunde man påstå att Heikki Tolonen själv förblir något av ett frågetecken, men det är att missa poängen. Det är resan, inte målet eller människorna, som är det centrala.