Musikrecension: Koncist upplagd sakral helhet
Solister: Hanna Rantala, sopran, Monica Groop, alt, Niall Chorell, tenor, Aarne Pelkonen, bas. Mendelssohn, Mozart. Johanneskyrkan 14.4.
Mozart och Mendelssohn har bägge en avsevärd produktion av sakral musik, av vilken endast en bråkdel hör till den gängse repertoaren. I Mozarts fall var den naturliga orsaken den att han fram till 25 års ålder var anställd av ärkebiskopen i Salzburg och förväntades producera musik för gudstjänstbruk.
Han skrev inte mindre än 17 mässor och en mängd övrig liturgisk musik under Salzburgtiden och Vesperae Solennes de Dominica K321 för kör, orkester och solistkvartett är ett bra exempel på hans ställvis frapperande operamässiga sakrala estetik. Några harmoniskt avancerade lösningar skvallrar om att det är Mozart som är i farten och vokalstämmorna klingar föga överraskande ledigt och skönt.
Smakfullt och behagligt
Mendelssohns a cappella-motetter är bekanta för mången körsångare, medan Drei Geistliche Lieder & Fuga samt Hör mein Bitten hör till pärlorna bland den instrumentalbeledsagade sakrala musiken, som visar att det finns mycket annat av värde på området än oratorierna Paulus och Elias.
Framför allt lämpar sig Mendelssohns kyrkomusik ypperligt för amatörkrafter. Man får hålla tungan rätt i mun men inget är oöverkomligt, vilket även Jubilates schvungfulla framföranden bevisade. Efter Mendelssohn flyttade man ner till koret, vilket kändes onödigt. Att få höra den här musiken i sitt ursprungliga sammanhang behöver man inte drömma om, men inget hade hindrat att den koncist upplagda konserten i sin helhet gjorts på orgelläktaren.
Å andra sidan fick man nu en uppfattning om ensemblens uppbyggnad och välspelande Wegelius kammarstråkars numerär om aderton musiker – med bland annat de inom sakrala sammanhang gängse tre trombonerna – torde rätt väl ha motsvarat de resurser Mozart hade till sitt förfogande.
Timo Nuorannes grepp om musicerandet var sakligt och funktionellt, kören sjöng med inlevelse och solistkvartetten klingade behagligt. Hanna Rantala, som även stod för ett fint solo i Hör mein Bitten, har en tilltalande ljus sopranstämma och Monica Groops altsolon klingade givetvis utsökt smakfullt, såväl från läktaren som framme i kyrkan.