Andlig sökare – modernistisk föregångare
Svenska Hilma af Klint krävde att världen inte skulle få se hennes målningar förrän tjugo år efter hennes död, eftersom ”människorna inte var redo att förstå dem”. 69 år senare visar Moderna Museet henne som aldrig förr.
Moderna Museet, Stockholm. Till 26.5.
Hilma af Klints mjukt feminina och böljande bildspråk utmanar ofrånkomligen den geometriska abstraktion som manskretsen Mondrian-Kandinsky-Malevitj stod för. Tio enorma och färgstarka målningar står på parad längs museets längsta sal. De är så betagande och intensiva att jag är tvungen att sätta mig. Det är som om de skulle sukta efter tystnad och andakt.
Serien De tio största skildrar på ett lekfullt, organiskt och abstrakt sätt olika åldrar i en människas liv. Verken är målade under en intensiv period 1906–15 då Hilma af Klint bröt mot allt hon hittills lärt sig inom Kungliga konstakademin och hängav sig åt att lyssna på högre makter och ”göra målningar till templet”.
Detta är inte bara en modernism uppbyggd kring färg och form, utan inspirerad av 1800-talets nyandlighet med spiritism och teosofi strävade hon efter att skildra de stora sammanhangen i bild. Denna konstnär gjorde märk väl abstrakta verk redan år 1906. Hon jobbade i serier och laddade sina motiv med symboler och tecken.
Hilma af Klints abstraktion har oftast sin utgångspunkt i botaniken, inte i geometrin. I serien med olika åldrar skildras barndomen genom vita liljor i jugendlinjer. Dessa står för det kvinnliga i en människa. Den manliga sidan skildras med rosor.
Hilma af Klint använde sig genomgående av vissa färger. Det blåa användes för att uttrycka det kvinnliga och det gula för att skildra det manliga – oftast finns det en strävan till en förening mellan de båda. Färgen rosa skildrar en andlig kärlek. Hon sprängde gränser inte bara i innehållet utan också med tanke på formatet. Vissa verk är över tre meter höga. Färgerna är också ovanliga för tiden.
Utställningen på Moderna Museet i Stockholm belyser hela hennes produktion, även anteckningar. Den omfattar runt 200 målningar och verk på papper och kommer att turnera i Europa framöver. Museet har gått igenom bland annat 125 anteckningsböcker och kan därmed visa en mycket bredare bild än som visas hittills. Man har haft tillgång till hela hennes kvarlåtenskap och lådor som inte rörts på tiotals år har öppnats. Verk på papper och pastellteckningar visas nu för första gången.
Automatisk teckning
Hilma af Klint var egentligen ingen outsider, förutom att hon råkade vara kvinna i en tid som inte gynnade kvinnliga konstnärer på samma sätt som män. Hon fick en gedigen klassisk konstutbildning under 1880-talet, ansågs begåvad och erbjöds bland annat ett ateljéutrymme i Kungsträdgården som under den tiden var något av ett konstens högkvarter i Stockholm. Ända fram till 1892 jobbade hon i en traditionell naturalistisk stil med landskapsmotiv. Men plötsligt tog hon ett enormt språng från det traditionella och började tillsammans med fyra andra kvinnor teckna och skriva automatiskt och allt mer dras till en spiritualistisk världsåskådning.
Gruppen De Fem möttes alltid på fredagar under åren 1896–1906 och höll seanser för att få kontakt med högre medvetenhetsplan. Bilderna utgick plötsligt inte från hennes egna synvinklar utan från ett högre medium, hon fungerade så att säga bara som en kanal för något större än henne själv.
Att använda sig av automatism inom konsten vid sekelskiftet var trettio år innan surrealisterna betonade denna typ av skapandeprocess i sitt uttryck. Hilma af Klint menade att bakom allt finns en verklighet där allt är ett och hänger ihop. Även om seanser kan förefalla främmande i vår tid, så var tankesteget till ”att världen kunde ses som mycket större än vad våra sinnen kan uppleva” sist och slutligen inte så stort under deras tid.
Polariteter och androgyner
I serien Urkaos skildrar Hilma af Klint hur världen blev till och hur materien formas ur anden. Genomgående i hennes verk är symboler som snäckan och spiralen. Evolutionen diskuterades under denna tid. Hon lyckas skildra polariteten mellan mörker och ljus. Motkrafter som för fram en energi som driver utvecklingen framåt där det manliga och kvinnliga utvecklas i ett högre medvetandeplan. Hon för fram komplexiteten bakom enkelheten; mikrokosmos och makrokosmos speglar varandra i hennes konst.
I målningen De stora figurmålningarna visar hon en värld där allt hänger ihop. Gröna androgyner står på rad bakom en blå kvinnlig figur och en gul manlig figur som är förenade. Bakom kvinnan och mannen finns ett skede av androgyn andlighet, blått och gult blir grönt när man blandar. Androgyner förekom för övrigt ofta inom 1890-talets esoteriska symbolism för att skildra den totala, gudomliga människan såsom hon existerat före syndafallet.
Serien Svanen målades 1914 precis kring tiden för första världskrigets utbrott. Man kan i denna svartvita serie se hur olika krafter kämpar för att sedan uppnå ett slags balans. I serien Duvan, som står för den heliga anden, kan man se hur den ilar ned från mörker till ljus och materialiserar sig. I denna serie förekommer en dna-liknande spiral – denna målade af Klint ett år innan själva dna-spiralen upptäcktes inom vetenskapen.
Själva utställningsvandringen i museet formar ett slags spiral. Det var också Hilma af Klints strävan att låta bygga en spiralformad tempelbyggnad för sina verk. Utställningen kulminerar inne i ett svartmålat tempelliknande rum med tre stora målningar med triangel- och cirkelformationer. Pyramidformerna står för olika utvecklingsfaser, en ständig väg mot högre medvetenhet.
Hilma af Klint kom vid sextio års ålder att tillbringa tid mer och mer i Dornach i Schweiz i kretsarna kring Rudolf Steiner. Utställningen visar slutligen hur hon vid senare år valde att bryta från sitt stiliserade geometriska uttryck och skildra andligheten via friare färgupplevelser i naturen. Hon undersökte bland annat sädesslag och ville likt Steiner komma i kontakt med färgauror.
Denna utställning är en milstolpe som är väl värd att se. Frågan hur vi förstår henne i dag kvarstår. Ofrånkomligen blir det på ett annat sätt än för sjuttio år sedan. Fascinerande är hur vi tillåts uppleva verken här och nu, utan historiska bojor. Utställningen fungerar som ett överväldigande kosmos, med starka verk som ändå förblir gåtfulla. De fungerar mera som dörrar in i en annan värld. Och man tillåts öppna dessa dörrar på sitt eget sätt med just de nycklar man har för dagen.
Hilma af Klint 1862–1944
• Studerade 1882–87 vid Kungliga konstakademin i Stockholm.
• Hennes verk ställdes ut i Los Angeles på utställningen The Spiritual in Art år 1986 och i Finland på Nordiskt konstcentrum på Sveaborg år 1988.
• Fem målningar av Hilma af Klint kommer att visas på Venedigbiennalens huvudutställning i år.
• Lunds konsthall belyser också Hilma af Klints konst genom att sammanföra henne med nutidskonstnärer i utställningen I strömmen. De finländska nutidskonstnärerna Carolus Enckell, Silja Rantanen och Nina Roos medverkar på utställningen som pågår till 2.6.