Konstrecension: Maestron och hans skisser
I Helsingfors visas tolv skissteckningar som hänför sig till Michelangelos herkulesarbete i Sixtinska kapellet.
Konstmuseet Sinebrychoff, Bulevarden 40. Till 19.5.
Giganten Michelangelo har anlänt till konstmuseet Sinebrychoff. Inte med vittnesbörd i form av målningar och skulpturer utan med skissteckningar. För våra ringa förhållanden är det ändå ett remarkabelt kulturlån som i samarbete med Italiens ambassad och kulturinstitut anländer från Casa Buonarroti, konstnärens palats i Florens som fungerar som museum och som besitter världens största samling skisser av Michelangelo. I Helsingfors visas tolv skissteckningar som hänför sig till hans herkulesarbete i Sixtinska kapellet.
Motsträvig mästare
Michelangelos uppdragsgivare var den temperamentsfulle della Rovere-påven Julius II, ”Il papa terribile”, som 1505 kallat konstnären till Rom för att utföra ett gravmonument över honom, ett uppdrag som emellertid avbröts och sköts på framtiden.
När Michelangelo 1508 kallades tillbaka till Rom blev ersättningen en målad valvutsmyckning i det påvliga palatskapellet. Den till en början motsträvige Michelangelo förklarade att ”måleriet inte var hans konst”. Han gick missmodig till verket för att sedan forma det gigantiska programmet efter sin egen ingivelse och bildvärld.
Skapelsen, syndafallet och syndafloden i takvalvet är mänsklighetens urhistoria med ett myller av gestalter: patriarker, profeter, sibyllor och nakna ynglingar (de så kallade ignudi) som förebådar Kristi ankomst. Kanske också ett kompendium av epokens konstnärliga, filosofiska och religiösa tankevärld där antik skönhetsdyrkan, neoplatonism och kristendom ingår förening.
Det var ett slitsamt arbete som tog fyra år och som Michelangelo utförde mer eller mindre ensam och som vållade honom kroppsligt omak. Han upplevde också motgångar med det för honom främmande freskomåleriet. Det skulle dröja 22 år in- nan han ställdes inför en ny jätteuppgift som målare. 1536–41 kompletterade han, nu under Paul III, Sixtinska kapellets utsmyckning med Yttersta domen, den ofantliga fresken för altarväggen. Där har inte bara Bibeln utan också Dante och den medeltida dödshymnen Dies irae utgjort inspirationskällor.
Beundran och kritik
Michelangelos skapelser i Sixtinska kapellet har genom seklerna framkallat andäktig beundran och prisats av Giorgio Vasari, Goethe och Jacob Burckhardt. Ströröster har också funnits som betecknat konstnärens mästerverk som en pudding av uppståndna eller ett brottartält. Påven Hadrianus VI förklarade att han kände sig som i en badstuga när han kom in i Sixtinska kapellet.
Konstnärens skisser är ändå frigjorda från denna anatomiska anhopning. I själva verket tycks gamla mästares teckningar vara i ropet just nu. Också Rafael, Michelangelos store rival i Sixtinska kapellet, har varit synnerligen aktuell med sina teckningar.
1563, året före Michelangelos död, hade Cosimo I de Medici grundat Accademia delle Arti del Disegno, världens första tecknarakademi, i Florens. Också i Michelangelos konst, både i skulpturen och i måleriet, var ”disegno” ledstjärnan för den skapande verksamheten, inte venetianarnas och Tizians ”colorito”.
Som vi vet gav mästarens muskulösa stil upphov till den senrenässansens riktning som går under namnet manierism. Det finns en synnerligen intressant koppling mellan Michelangelo, antik skulptur och manierism. Den 14 januari 1506 hade en vinodlare gjort en sensationell upptäckt i Neros palatsruiner vid Colle Oppio där man hittade den våldsamt plastiska senhellenistiska marmorskulpturen Laokoongruppen. En av de två konstnärer som fick i uppdrag att undersöka konstverkets delar var Michelangelo.
Utställningen bjuder även på gamla fotografier av Michelangelos verk, grafiska reproduktioner av Giorgio Ghisi (1520–82) som består av avdrag gjorda på 1820-talet samt en presentation av Casa Buonarrotti.