Filmrecension: Monument med mänskliga drag
Mannen som i dag främst står staty och förekommer som symbol på amerikanska mynt och sedlar väcks till liv av Steven Spielberg. I Lincoln bjuder Daniel Day-Lewis på ett inspirerande presidentporträtt.
Manus: Tony Kushner. Foto: Janusz Kaminski. Musik: John Williams. I rollerna: Daniel Day-Lewis, Sally Field, David Strathairn, Joseph Gordon-Levitt, Tommy Lee Jones, Peter McRobbie.
"Old Abe Lincoln came out of the wilderness, many long years ago”, heter det i den välkända gamla sången. Det är också länge sedan ”the Great Emancipator”, Amerikas 16:e och mest mytomspunne president, förekommit i en central och seriös roll i amerikansk film. Man får gå 72 år tillbaka till John Cromwells Abe Lincoln in Illinois (1940) som gjordes omedelbart efter John Fords Young Mr. Lincoln (1939).
Fords prisade film tog fasta på den gänglige skogshuggarens formativa år och hans väg till ära och ryktbarhet. Steven Spielbergs film är intressant nog ett annat koncentrat som presenterar presidenten och människan Lincoln under de sista månaderna av hans liv. Inbördeskriget rasar och tycks gå mot ett segerrikt slut för nordstaterna men vad som betonas i dramat är presidentens deciderade vilja att i kongressen driva igenom det trettonde tillägget till konstitutionen för att definitivt göra slut på slaveriet. Han ansåg det vara ett beslut som måste göras innan kriget var slut, emancipationsproklamationen från 1863 var inte nog.
Febril kohandel
Det innebär också att det krig som skördade 750 000 människoliv (en siffra som överträffar de sammanlagda förlusterna i alla övriga amerikanska krig från 1700-talets frihetskamp till Afghanistan) hamnar i bakgrunden hos Spielberg som med hjälp av manusförfattaren Tony Kushner haft Doris Kearns Goodwins biografi Team of Rivals som inspirerande förlaga. Kriget illustreras i några scener men filmens verkliga slagfält är Vita huset och kongressen, enkannerligen representanthuset. Där förs en febril kohandel och en lobbyverksamhet utan like.
Men vad som kunde tyckas som ett något klaustrofobiskt slagfält blir ändå ingen begränsning, i alla fall inte på personteckningens område. Daniel Day-Lewis, som med en remarkabel research satt sig in i rollen, väcker Lincoln till liv med ett makalöst porträtt som givetvis imponerar som yttre avbildning men som lika mycket är minspel, gestik och nasal Kentucky-accent. En roll som bjuder på folklighet, humor, list och knipslughet. Och politisk teater. Med historier och anekdoter avväpnar Lincoln sina meningsmotståndare eller använder skrönorna som strategiska manövrer. Han kan även bjuda på samma drömska tillitsfullhet som Henry Fonda i Young Mr. Lincoln och plötsligt rentav verka som en tärd och trött man. General Ulysses S. Grant (Jared Harris), som sedan tog över presidentskapet 1869, konstaterar under denna dramatiska fas att Lincoln plötsligt blivit tio år äldre.
Spielbergs kraftprov
Bland männen kring Lincoln noterar man David Strathairns lojale men smått vacklande statssekreterare (utrikesminister) William Seward och Tommy Lee Jones som den eldfängde abolitionisten Thaddeus Stevens.
Politikens och krigets kapitel kompletteras dessutom med privatlivets. I Sally Field som hustrun Mary Todd Lincoln har Day-Lewis en jämbördig motspelare men delvis är det ett äktenskap med skuggor och själslig obalans efter två söners förtidiga död. Ytterligare upprörd blir Mary av äldsta sonen Roberts (Joseph Gordon-Levitt) planer på att ta värvning och anser att maken bör hindra det. Sammandrabbningarna mellan dem kan faktiskt påminna om en mild variant av George och Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf?
Först och främst är filmen Lincoln ändå ett vibrerande politiskt kammarspel och ett pregnant personporträtt. Andra, inte mindre historiskt ackurata infallsvinklar än Spielbergs hade naturligtvis varit fullt möjliga. Eller en större tonvikt på det visuella än det verbala. Ändå är filmen ett kraftprov av Spielberg som nu har bakom sig en filmtrilogi (Purpurfärgen, Amistad) om Amerikas raspolitik. Av dessa lyser nog Lincoln klarast, ett mästerligt exempel på en i politik och parlamentarism förankrad kostymfilm.