Dansrecension: Dröm eller verklighet?
Manuscript är en komprimerad helhet där stoff och utförande i tre utomordentliga dansares tolkning bär och fungerar utan att bli vare sig utdragen eller upprepande, skriver Jan-Peter Kaiku.
Med en hemlighetsfull och mystisk medeltida skrift The Voynich Manuscript som utgångspunkt, har Carl Knif för sitt eget kompani skapat ett säreget och stämningsfullt dansverk. Verket Manuscript är suggestivt och hemlighetsfullt som helhet, intrigerande mystiskt i sina rituella övningar och sina symboliska betydelser samt genomgående medryckande och intensivt både rörelse- och scenmässigt.
Vid sidan av temat är det visuella och bildlika framträdande på ett sätt som gör att man lätt avläser Manuscript som en scenisk uppföljare av symbolistisk bildkonst. På scenen ser vi nämligen känslor och stämningar, framställning av andlighet eller hänförelse och mytologiska motiv ge nya kvaliteter åt själva scenframställningen.
Väldigt viktig i sammanhanget är också ljudvärlden skapad av Janne Hast. Ljudet av droppande och rinnande vatten ger nya kvaliteter åt de mera tonala partierna och ljudvärlden vävs intimt samman med det sceniska skeendet. Enligt helhetskonstverkets principer tjänar alla sceniska element här samma uttrycksmässiga syfte. Så också Erika Turunens vagt medeltida kostymering och Kaisa Salmis stämningsfulla ljussättning och avskalade scenografi.
Jonna Aaltonen, Hanna Ahti och Carl Knif är en sammansvetsad trio. Dans- och rörelsespråket är avvägt utarbetat och strukturerat. Formbundenheten till trots förmår dansarna ge materialet kvaliteter av levande närvaro och reaktiv ögonblicklighet. Balansgången mellan närvaro och frånvaro används i själva verket som en fin förmedlare av verkets tema. Man är aldrig helt säker på vad som är ”dröm” och vad som är ”verklighet”. Samma effekt tjänar balans och obalans i dansspråket. Teman av ensamhet och gemenskap förmedlas växelvis i rörelse när gruppen speglar ensamhet tillsammans, stämmer samman i duetter eller utför unisona mönster.
Långa trästavar används på olika sätt som koreografiska element. Bland annat likt asiatiskt dockteater, som kampsportlika element, som mytologiska spjut och som en del av kostymeringen i slutscenen.
Manuscript är en komprimerad helhet där stoff och utförande i tre utomordentliga dansares tolkning bär och fungerar utan att bli vare sig utdragen eller upprepande.