Musikrecension: Salonen har nått en ny nivå
Trots att skivan med Esa-Pekka Salonens violinkonsert och orkesterverket Nyx har fått titeln Out of Nowhere, är styckena allt annat än födda ur intet. Snarare är de som en rik blandning av ett otal influenser som lyssnaren konfronteras med, skriver Wilhelm Kvist.
Länge uppfattades Esa-Pekka Salonen av många mera som komponerande dirigent än dirigerande komponist. Senast i och med den här skivan med violinkonserten (2009) och Nyx (2010) borde det ändå stå klart för de allra flesta att Salonen är en lika viktig kompositör som dirigent, lite som Gustav Mahler på sin tid.
I skivhäftet finns Susanna Välimäkis vederhäftiga verkpresentationer. Ismer passerar revy när hon talar om orkestermusiken som postmodern impressionism, musik som delar egenskaper med konstruktivism, post-minimalism och neo-surrealism. Ljudvärlden beskrivs som bländande elegant, händelserik med en stark känsla av närvaro, sprakande, levande och transparent. Det distinkta Salonensoundet beskrivs som en blandning av spektakulärt och intimt, fyrverkeri och introspektion, ljus och mörker, stasis och rörlighet, djup försjunkenhet och polerade ytor.
Allt det här är sant. Men lika viktigt är att se till tonsättarens förebilder, för Salonen är djupt rotad i en viss musikkultur. Förutom detaljrikedomen hos Debussy, massiviteten hos Mahler och stilrikedomen hos Stravinsky, konfronteras lyssnaren med inslag av det muskulösa och motoriska à la Magnus Lindberg, det stillsamma och stjärnklara à la Saariaho, Anders Hillborgs utmanande och gränstänjande melodier, Rautavaaras tersrelaterade harmonier och tjocka orkestrering, Pärts minimalism och, några minuter från slutet av violinkonserten, ett ackord som är som direkt hämtat ur Tristan. Speciellt i Nyx knyts de talrika influenserna ihop genom processer där väldiga krafter sätts i rörelse.
De många referenserna kan uppfattas som hommager till den musik som Salonen älskar och mot den bakgrunden är skivans titel, Out of Nowhere (Ur intet), mer än lovligt missvisande – musiken har ju inte uppstått i något vakuum.
Out of Nowhere syftar i stället på den första interpretationsanvisningen på det första notbladet i violinkonserten. Och några takter senare står det: "as if it had been something already" (som om det redan hade varit någonting). Den segerstamska tanken om att snappa upp en melodi ur det kosmiska världsalltet illustreras här bäst i sättet på vilket den ensamma violinen, försynt men idogt, spinner på sin sköra tråd i höga höjder innan den söker sig neråt mot lägre register och intar en prominent huvudroll.
Violinkonserten är på det stora hela en hårresande virtuos skapelse: mångfasetterad, händelserik, rytmisk och variationsrik. Den är skapad för Leila Josefowicz, som tolkar den briljant från första ton i inledande Mirage-satsen. Det postmoderna inslaget är som starkast i Pulse I- och Pulse II-satserna, där hi-haten i trumsetet sätter färg på det hela.
Den övergripande känslan som jag drabbas av när jag lyssnar till skivan är att Salonen vid fyllda femtio har nått upp till en helt ny nivå i dessa två verk. Skivan är en utmärkt uppföljare till det tidigare RSO-samarbetet Wing on Wing (2005) och det är knappt så man kan vänta på fortsättningen.
Behöver det sägas att Radions symfoniorkester är taggad till tusen under ledning av tonsättaren? Skivan är ett härligt hantverk.
Radions symfoniorkester framför Salonens Nyx den 25.1 och L.A. Variations den 30.1 och 31.1. Salonens violinkonsert kan studeras som ett av åtta verk i en ny prisad applikation för Ipad, The Orchestra.