Musikrecension: Finlandssvensk rappar på rikssvenska
När jag intervjuade Raseborgsrapparen Johan Qruu Kvarnström efter att han släppt sin debut Hellre smutsig än falsk för cirka två år sedan, blev det på förekommen anledning tal om att rappa på finlandssvenska. Jag minns att jag då blev ganska överraskad när han rakt ut sade att han inte egentligen är särkilt stolt över sin västnyländska dialekt. Det är en orsak till att han i sin rap ofta närmar sig ett rikssvenskt uttal. En annan är att han helt enkelt är väldigt förtjust i svensk hiphop.
Men om den nya svenska hiphopen just nu är inne i en soundmässigt innovativ fas med till exempel mycket dance-hall, dub och techno i mixen, låter beatsen hos Qruu till en början mera tryggt förankrade i stadig bas-hiphop. Lite gammaldags, kanske, men så fick jag också redan på debuten en känsla av att Qruu är en textcentrerad rappare. Efter ett tag, när jag kommer in i lunken, sitter dock beatet som gjutet, stöder texten och anger den rätta grundtonen.
Det är tydligt att Qruu har ett angeläget budskap som han vill nå ut med. Han utgår ofta från orättvisor, svårigheter som han själv stött på – språkförbistring, byråkrati – men ger en allmängiltig ram snarare än en privat och ställer sig på den svagares sida. Därför genomsyras budskapet av en positiv känsla av att livet kan vara fint, trots allt.
Det här är en god utgångspunkt för all slags textförfattande och texterna är överlag helhetsmässigt lyckade. Qruu är ingen punchline-rappare – "vokalrim är mera", som han själv hävdar i Hip-Hop där han skildrar sin väg och bekänner sin kärlek till kulturen – men just för helheten är det också väsentligt att han rappar distinkt och med pondus.
Albumet kommer att släppas som fri nedladdning på webben och känns kanske mer som ett rent soloprojekt, även om några av de bekanta polarna från debuten medverkar också här, till exempel Dizi (en kvinnlig röst) och Advice, tidigare Mauze, med utpräglat finlandssvenskt uttal.