Skivrecension: Saariahos kammarmusikaliska sida
Steven Dann, altfiol; Pia Freund, sopran; Tuija Hakkila, piano; Mikael Helasvuo, altflöjt; Florent Jodelet, slagverk; Anssi Karttunen, cello; Ernst Kovacic, violin.
Kaija Saariaho har vunnit berömmelse med sina stora orkesterverk och operor. Ondines inspelning av Saariahos triokompositioner från åren 1998–2009 bjuder på en välplanerad upptäcktsresa till en mera främmande men viktig del av hennes produktion, kammarmusiken.
En mindre sammansättning – här alltså tre instrument – ger lyssnaren en möjlighet att iaktta de enskilda instrumentens roller i helheten. De förefaller inte som färgerna på paletten utan som individuella aktörer, och helheten blir alltid mer än summan av delarna.
Saariahos verk har många beröringspunkter med varandra och detta gäller även triorna. Mirage (2007) för sopran, cello och piano är en trioversion av en komposition vid samma namn för sopran, cello och orkester, och i Cendres (1998) för altflöjt, cello och piano använder Saariaho material från orkesterverket ...à la fumée.
Skivans starkaste upplevelse är Je sens un deuxième coeur (Jag känner ett annat hjärta, 2003), som anknyter tematiskt till operan Adriana mater. Altfiol, cello och piano ger en mörk ton till den ömsom oroväckande aggressiva, ömson djupt rörande musiken.
Cloud trio (2009) för violin, altfiol och cello fångar molnens ständigt varierande men ändå alltid identifierbara väsen. I Serenatas (2008) för slagverk, cello och piano får musikerna bestämma ordningsföljden av de fem satserna. Att slagverken blir en jämbördig kammarmusikpartner med något substantiellt att säga är både sällsynt och fascinerande.
De inspirerade tolkningarna lämnar inget övrigt att önska. Cellisten Anssi Karttunen och pianisten Tuija Hakkila, med i fem respektive fyra kompositioner, axlar det största ansvaret för det fina paketet.