Filmrecension: Presidenten och hans kock
Drama
Manus: Etienne Comar och Christian Vincent. Foto: Laurent Dailland. Musik: Gabriel Yared. I rollerna: Catherine Frot, Jean d’Ormesson, Arthur Dupont, Arly Jover.
Alldeles nyligen har vi kunnat ta del av det franska kökets läckerheter i den lagom lättsmälta Le Chef. Mer av samma vara blir det i Christian Vincents Haute cuisine – mästaren i köket (Les saveurs du Palais) där tonen ändå är något stramare och mer dokumentär.
Den baserar sig nämligen på verkliga händelser då den blickar tillbaka på kvinnan som blev president Mitterrands kock i Élyséepalatset i Paris.
Hortense (Catherine Frot) lever ett lugnt och provinsiellt liv i Périgord där en tryffelfarm upptar hennes vardag. Men ryktet sprider sig och en dag får hon oväntat besök av en adjutant som erbjuder henne jobb som presidentens personliga kock. Hortense tvekar men kan inte motstå det frestande anbudet utan åker till Paris.
Den mycket driftiga kvinnan känner sig till en början ändå lite rådvill då hon inte riktigt vet vad man väntar sig av henne. Rådvillheten upphör när hon sedan får träffa presidenten (Jean d’Ormesson) på tumanhand. En blid och älskvärd man som vuxit upp med gamla kokböcker och som trånar efter äkta husmanskost, tillredd efter alla konstens regler. Och Hortense lägger verkligen manken till för att trolla fram och tillreda det bästa. En trogen drabant får hon i unge Nicolas (Arthur Dupont) men i palatsets officiella kök gör machokockarna allt för att motarbeta henne som de kallar ”La Dubarry” efter Ludvig XV:s mätress.
Haute cuisine pendlar mellan palatset och den forskningsstation i Antarktis som blev Hortenses följande arbetsuppgift som kock. Sparåtgärder i palatset och presidentens sviktande hälsa med nya läkarbesked bidrog nämligen till Hortenses beslut att bryta upp. Men i Antarktis finner hon ett nytt klientel som visar henne sin uppskattning. Slutligen återvänder hon till tryffelfarmen.
Märklig filmkonst är väl detta inte, men humorn är ofta underfundig och den visuellt läckra presentationen av Hortenses rätter får det att vattnas i munnen.