Skivrecension: En riktigt vit indiejul
När det kommer till julmusik är vi finländare inte särskilt amerikaniserade. Finska versioner av amerikanska jullåtar hör inte till någon självklar schlagertradition och julmusik tas knappast på allvar av popgardet. Letar man efter svenska julskivor behöver man däremot inte leta länge. Ett färskt exempel är Mauro Scoccos nya Årets julklapp, som ringar in ett tema som funnits med i Scoccos produktion redan tidigare.
Internationellt sett har attityderna verkligen luckrats upp. Det verkar numera som vart och vart annat indieband vill komma in i julvärmen. Fjolårets försök av She & Him (bandet med skådespelaren Zooey Deschanel i spetsen) hör till de mer lyckade exemplen. En riktigt bra julskiva. Och är man beredd att bredda begreppen lite så kanske också Kate Bushs fjolårsalbum 50 Words For Snow kvalar in – där vi bland annat hörde något så oväntat som en sensuell pianoballad om att ligga med en snögubbe.
Nu kommer Tracey Thorns julskiva, ett album där den förra Everything But The Girl-sångaren gör covers av alla från Ron Sexsmith via Scritti Politti till White Stripes. Det låter kanske experimentellt men arrangemangen är nog så traditionella, och Thorn har också lyckats klämma in evergreens som Judy Garland-klassikern Have Yourself a Merry Little Christmas.
Thorn är en brittisk popveteran, tidigare medlem i indiebandet Marine Girls, och har på sistone ägnat sig åt en solokarriär. Hennes röst är saklig och säker – något julwailande à la Christina Aguilera ska man inte vänta sig.
Kanske blir resultatet lite väl väluppfostrat, även om här finns höjdpunkter, som det nyskrivna titelspåret. Avslutande Sufjan Stevens-tolkningen Sister Winter är också bra, den enda låten på ski- van som låter riktigt modern.
Tracey Thorn får mig samtidigt att drömma om julskivor som ännu inte är gjorda. Jag skulle inte ha någonting emot att höra en pianobaserad julsamling av Rufus Wainwright (hellre det än Peter Jöback) eller ett julalbum av covermästaren Kathryn Williams.