Skivrecension: Underfundigt om kärlek
Aboensiska radioredaktören och vissångerskan Nilla Hansson håller sannerligen sitt ljus under skäppan, skriver Mats Liljeroos.
VISOR
Kärlek och det där. Nilla Hansson sjunger Jan Sigurds visor. Mats Andersson, gitarrer, Johnny Åhman, kontrabas, Anders Vestergård, trummor & slagverk, m.fl. (dBCD153).
Nya skivan Kärlek och det där är blott den fjärde på 26 år och de egna alstren lyser denna gång helt med sin frånvaro.
På den föregående, Jobimfärgade plattan Än så länge samarbetade Nilla Hansson med rikssvenske gitarristen Christer Karlberg. Nu tolkar hon skånske författaren, musikern och sceniske mångsysslaren Jan Sigurds underfundigt jordnära låtar.
Det handlar alltså om ett regelrätt duoprojekt, men Hanssons sensuella röst är så skör, intensiv, berörande och starkt närvarande att hon på ett övertygande sätt transformerar låtarna till sin egendom.
Optimal symbios
Den i finlandssvensk vistradition så omhuldade litterära visan, där musiken agerar lyrikens lydiga lillasyster, har här fått stryka på foten för en helhet där även musiken tar sin rättmätiga plats i en nära nog optimal symbios med orden.
Det handlar om sympatiska vardagsfilosofiska ord som mestadels behandlar kärlekens olika aspekter, förlust men även stunder av lycka, och det handlar om en musik som smidigt rör sig från klassiska visförtoningar till mer jazziga, folktons- eller latinskt färgade tongångar. Allt utsökt smak- och fantasifullt arrangerat av gitarristen Mats Andersson.