Skivrecension: Aldrig bättre än första singeln
På Bat for Lashes förra album Two Suns (2009) fanns det speciellt en låt som stack ut. Naturligt nog var det den första singeln Daniel, en glödande kärleksballad om hjärtan som brinner och en längtan svartare än natten.
På Bat for Lashes nya album finns det också en låt som sticker ut mer än de andra, även här den första singeln, Laura. Jag kunde skriva en hel essä om hur snyggt melodin stiger i den här låten, hur de mjuka pianoackorden lägger sig som åror som skär genom en vattenyta, för att alludera på Tua Forsströms nya diktsamling . Precis som i Daniel riktar sig texten till ett tydligt du: ”You’re the train that crashed my heart / You’re the glitter in the dark.”
Bakom bandnamnet Bat for Lashes döljer sig den brittiska multibegåvningen Natasha Khan. På det nya albumet The Haunted Man tronar hon själv på omslaget, naken, med en tanig man hängande kring axlarna ungefär som en pälskrage av mänsklig hud.
Om Laura gått på repeat varje morgon de senaste veckorna har resten av albumet dessvärre fått det att klia i låtbytarfingret. Här finns spår som övertygar – till exempel Marilyn, som kan föra tankarna till The Knifes tunga syntmattor och till Björk, som flyter in som en referens på hela albumet. Till exempel känns introt till Winter fields som en direkt pendang till Anchor Song från Björks debutalbum, även om låten växer och blir något slags Kate Bush-inspirerad historia om att slå sig genom stora landskap: ”Hurtling through heavy snow / Our hands are cold and the moon sets low / Little sister let your sharp teeth show”.
Natasha Khan har en fantastisk röst, och aldrig har hon sjungit så bra som på det här albumet. Men skivan blir aldrig starkare än sin första singel. Det är å andra sidan inte fy skam.