Skivrecension: The Raveonettes – Observator
(Universal)
"Sune? Han kör sitt eget race", sade DAD:s sångare Jesper Blixen en gång om landsmannen Sune Rose Wagner och hans The Raveonettes. Där HIM hittade sin nisch i love metal, kunde danskarna kallas för broken heart rock. Sex, tårar och överdistade gitarrer flyter åter samman på Observator i Wagners och Sharin Foos 1950-talsinspirerade americana.
Fjolårsalbumet Raven In The Grave lyckades inte fånga mig, och kanske hade Wagner själv också bråttom att lappa över det, för inspelningen av den aktuella sjunde plattan tog bara sju dagar. Däremot våndades han i månader för att komma i rätt stämning men fann den hos gamla producenten Richard Gottehrer, som dumpades efter Pretty In Black (2005), i mitt tycke den sista tiopoängaren i Raveonettes diskografi.
Det vilda stöket från början av karriären är dessvärre historia. Tempot är lägre och oljuden mer sublima, men speciellt på låtar som Observations och Til The End känns det som Wagner hittat sitt eget race igen.