Skivrecension: Musik för små och stora
Vokalgruppen Rajatons barnskiva är ett välkommet tillskott med sina fjorton korta och kraftiga stycken.
(Boundless Records)
Vokalgruppen Rajaton bildades för femton år sedan i Helsingfors och på något märkligt sätt har sexmannaensemblen med Essi Wuorela, Virpi Moskari, Soila Sariola, Hannu Lepola, Ahti Paunu och Jussi Chydenius hållits intakt, med enda undantaget att Nina Tapio vid ett par tillfällen vikarierat Wuorela.
Ett tiotal skivor har det också blivit – bland annat en av Finlands populäraste julskivor, Joulu (2003). Den senaste är ute nu och heter Suomen lasten lauluja och innehåller som namnet säger sånger för Finlands barn.
Barnmusik – vilket konstigt begrepp! Barnmusik är musik som per definition implicerar en viss naivitet och infantilitet, men som, när den är som bäst, kan vara enkel utan att vara banal, rolig utan att vara konstlad och underfundig utan att vara kryptisk. Ofta gäller detta främst sångtexterna, men lika mycket gäller det non-verbala, musikaliska uttrycket. Det skall vara lika lätt att närma sig musiken som texten.
När man lyssnar på Rajatons nya skiva är det som om a cappella-ensemblen bara skulle ha väntat på att utkomma med en barnskiva – så naturligt gör sig Rajatons uttryck i den här musiken. På skivan fascineras man åter av gruppens suveräna sätt att bara med röstens hjälp åstadkomma en hel musikalisk värld. Här kommer gruppens eget sångsätt och de individuella medlemmarnas styrkor fint till sin rätt, inte minst Jussi Chydenius djupa bas på öppningsspåret Mörkö se lähti piiriin där han har en mera solistisk roll än det sedvanliga ackompanjerandet i bakgrunden. Överlag sjunger Rajaton klanderfritt: proffsigt, rent och rytmiskt exakt.
Skivan är inte överdrivet lång med fjorton sånger som alla mäter två tre minuter. Men variationen är tacknämlig när afrobeat blandas med vokalpolyfoni. Samtliga sånger är också lättfattliga och diktionen extremt tydlig.
På den fartfyllda Jänöjussin mäenlasku har medlemmarnas röster manipulerats i inspelningsskedet, vilket inte känns enbart lyckat, men i övrigt är det njutbart. En av mina favoriter är Magdalena om en flicka som inte har något vidare sångvitsord. Fulla galopp gäller i Mina ratsastan. Reino Helismaas Päivänsäde ja menninkäinen är stämningsfull, känslig och delikat i Ahti Paunus arrangemang, medan Essi Wuorelas arrangemang av Jan Johanssons Pippi Långstrump-melodi är lagom snorkigt och spjuveraktigt.
I samband med skivan ges också ut en bok med noterna till styckena på skivan. På det stora hela är det här lättlyssnad och njutbar musik som ändå etsar sig fast på trumhinnan och sätter i gång tankeverksamheten hos både små och stora.
Rajaton ger skivutgivningskonsert 23.9 kl. 15 på Tavastia.
Publicerad i Hbl 5.9.