Skivrecension: Charmiga miniatyrer
Henri Sigfridsson, piano. Palmgren: Sonat op. 11, 24 preludier op. 17, Majnatt op. 27 nr 4. (Ondine)
Två genrer höjer sig över de övriga inom Selim Palmgrens produktion, a cappella-manskör och verk för piano. Framför allt när det gäller pianomusiken var Palmgren med sina drygt 300 solostycken i en egen klass bland finländska tonsättare.
Palmgren var en utpräglad miniatyrist som skrev korta karaktärsstycken hellre än sonater och även hans enda sonat, i d-moll från 1901, klockar in på knappa kvarttimmen. En jämförelse med Sibelius ett knappt decennium tidigare skrivna sonat röjer Palmgrens betydligt mer idiomatiska skrivsätt och vi finner bland annat Grieg, Liszt och Rachmaninov bland de centrala influenserna.
Palmgren var en romantiker även om, som i de skickligt varierade 24 preludierna från 1907, också impressionistiska och mer moderna drag stundtals gör sig gällande. Majnatt, skriven följande år och senare integrerad i opuset 27, är i sin vänt nordiska impressionism i sin tur Palmgrens populäraste pianostycke.
Henri Sigfridsson är en på alla sätt sensitiv och förståelsefull uttolkare av den här intima och charmiga musiken och betydligt mer, till exempel från den senare produktionen, hade fått plats på den onödigt korta (56,38) skivan.
Eller kan vi rentav se fram emot en helhetsinspelning av pianoproduktionen? Vore i så fall en kulturgärning av avsevärda mått.
Publicerad i Hbl 5.9.