Filmrecension: Till den österbottniska mullen
Drama
Foto: Tomi Saarijärvi. Musik: Reemu Roivainen. I rollerna: Miska Kajanus, Marjut Maristo, Ritva Hakala, Seppo Koivisto, Severi Saarinen, Eeva.Leena Malander, Teemu Kettula, Hannu Hurme.
I många konstarter vinner nya produktionsformer terräng. Året har bjudit på en film som Iron Sky och en opera som Free Will, skapad av en internetgemenskap. En mindre ordinär kollektiv satsning är också Käräjävuorentie med Essi Mitronen och Anna Peräaho som idésprutor men som framskridit i en talkoanda och med bidrag av många filmentusiaster och amatörer.
Men i Käräjävuorentie gäller det egentligen inte nya vägar, världsbilder och formspråk utan ett försök att finna välkända fasta punkter i en flytande värld. En väg till rötterna och den österbottniska mullen.
Försoning och förlikning
Vandraren och sökaren är Samu Käräjävuori (Miska Kajanus), en något rotlös ung man från huvudstadsregionen. Han är redaktör på ett musikmagasin och spelar även i ett band med kompisarna. Moderns alltför tidiga död blir vändpunkten.
Samu vill komma bort från sina rutiner och nappar på ett erbjudande att göra en intervju med den unga sångerskan Suvi (Marjut Maristo) som mitt i sin lovande karriär hoppat av och börjar odla biodynamiskt i södra Österbotten. Men med resan till dessa nejder återförenas han även med sin släkt från faderns sida. Fadern som gick bort tidigt och som hade brutit alla släktband då han gifte sig med en flicka som blivit gravid. Denna släkt har pojken inte vetat mycket om.
Försoningens och förlikningens tema kombineras med de känslor som Samu börjar känna för sitt intervjuobjekt men som löper risken att torpederas då redaktionen i Helsingfors i sensationssyfte förvanskar artikeln.
Filmmakarna berättar enkelt och flärdfritt men helt habilt och med smidigt kameraarbete denna story om rötter i en rotlös värld.
Om den kristna grundton, som stundom kan skönjas, är miljöfärg eller medveten avsikt blir oklart men det spelar ingen roll. För i all sin enkelhet känns den ändå tilltalande. Bortom alla smarta, sensationella och andefattiga excesser som även inhemsk film ofta frossar i.