Skivrecension: En kantele på rymmarstråt
(Doinx Doinx Music)
Stäni Steinbock drar med minimalistiska grepp sitt strå i stacken för nydanande kantelemusik. Med sin originella och lekfulla folkmusik har multi-instrumentalisten Steinbock profilerat sig som en excentrisk alternativmusiker. Särskilt uppskattad är han för upptågen med gruppen Kra och plattan Still Going Sproing från 1990.
En Kantele På Rymmarstråt lever upp till sitt namn, men för lyssnaren är det ändå lätt att hänga med i svängarna. Steinbocks femsträngade kantele klingar ren och klar och de ultramelodiösa instrumentallåtarna svävar som dun i lätt luftdrag. Rymdkalkonernas Återkomst, Insektäventyr, Binnikemaskens Klagan, Vilsen O-Vals, Katt På Hal Is eller Väinön Pölyfööni – skivans enda sånglåt – signalerar redan för titlarnas del att det inte är fråga om tungsint musik. Här gäller uppriktig spelmansglädje, folklig jargong och sparsamt inflikade finesser.
Låtarna går ofta i valstakt och i den nordiska atmosfären hörs också asiatiskt influerade element. Att Stäni Steinbock gör sin grej med glimten i ögat utesluter inte konstnärliga ambitioner. De förverkligas enligt den beprövade metoden less is more.
Delikata inlägg serveras också av Jonte Knif (blås), Emma Väätänen (cello) och John Wilkinson (gitarr).