Operarecension: Kaninens verbala kullerbyttor
Musik: Anna Nora, text: Kirsi Kunnas, regi: Juulia Tapola, scenografi och kostym: Eija Mizohata, ljusdesign: Meri Ekola, ljudeffekter: Tapani Ruuska. I rollerna: Anu Hostikka, Riku Pelo, Juha Hostikka, Jeni Packalén, Jouni Bäckström. Instrumentensemble, dir. Anna Nora. Uruppförande på Helsingfors festspel, Musikhusets Sonoresal 24.8. Visas till 1.9.
Kirsi Kunnas diktsaga Kani Koipeliinin kuperkeikat från år 1979 är förmodligen mindre känd än till exempel Tiitiäisen satupuu men inte mindre fascinerande. Den mångskiktade texten inspirerade Anna Nora till att komponera en sagoopera som nu uruppfördes på Helsingfors festspel.
I berättelsen dyker kaninen fram ur trollkarlens hatt fullständigt omedveten om världen och sig själv. Skogens andra djur – den hotande vargen och listiga räven – vill få nykomlingen att dansa efter deras pipa. Den repliksnabba kaninen hittar ändå originella utvägar och klarar sig även från trollkarlens försök att trolla henne tillbaka i hatten.
En vuxen ser det hela som en utvecklingskildring, där kaninen förstärker sin identitet och till sist utmanar sin skapare. Medan detta budskap knappast nådde fram till min fyraåriga dotter, fäste hon sig i stället vid djurens karaktärsdrag samt de roliga detaljerna i Eija Mizohatas scenografi och Juulia Tapolas regi, som påhittigt illustrerade textens verbala fyrverkeri.
Nora (f. Toivakka), en utbildad pianopedagog och kördirigent som genomfört flera musikprojekt med och för barn, framträdde lyckat som kompositör. Den fräscha, i grunden tonala tonströmmen följde smidigt med i textens metriska vändningar och gjorde även visit i dansmusikens värld. Helheten fungerade på både det stämningskapande och det dramatiska planet.
Anu Hostikka var munter i titelrollen, och också i övrigt var solisternas rollprestationer medryckande. Solistpartierna låg i ett moderat register och texten levererades genomgående tydligt, även om fraseringen på grund av hoppandet och studsandet på scenen ställvis lät lite andfådd. Ensemblen av flöjt, klarinett, piano, violin och cello fick musicera under kompositörens inspirerade ledning.
Operan har producerats av föreningen Klaps klassiskt för barn, nyligen grundad av Mizohata, Nora och Tapola. Föreningens syfte är att erbjuda akustiska musikupplevelser för en möjligast bred barnpublik, och nästa vecka får Kani Koipeliini slå sina kullerbyttor i Stoa och i Malmhuset.