Flow öppnade starkt med Bon Iver
Justin Vernon och hans niomannaband öppnade Flowfestivalen med en kontrollerad urladdning.
Flowfestivalen, Södervik, 8.8.2012
Flowfestivalens arrangörer visste uppenbarligen vad de gjorde när de beslöt att låta amerikanska Bon Iver öppna årets festival.
För tre år sedan utvidgades Flow, och då inleddes festivalen med de tyska electropionjärerna Kraftwerk. Passande nog eftersom hela festivalområdet överblickas av Helsingfors Energis stora tegelkraftverk.
Årets premiärband såg kanske inte lika mäktigt ut på pappret, men redan från första ackordet – Perth från fjolårsalbumet Bon Iver, Bon Iver – förstod man att det lönade sig att spetsa öronen.
Den ofta berättade historien om Bon Iver låter ungefär så här: sångaren Justin Vernon bröt upp med sitt gamla band och sin flickvän och låste sig i en stuga i norra Wisconsin. Tre månader senare hade han spelat in det stillsamma debutalbumet For Emma, Forever Ago, som låg på många kritikers årsbästalistor år 2008.
Fjolårets uppföljare är en brokigare historia, ett album som växlar mellan lågmälda viskningar och kitchig åttiotalsrock. Men det har också fått Bon Iver att växa från en trubadurakt till ett niomannaband, med musiker lånade från både Antony & The Johnsons och Arcade Fire.
Det som kan kännas lite konturlöst på skiva får alltså en helt annan laddning live. Bon Ivers spelning på Flow växlar mellan stora gester och intim atmosfär, den utgörs av samma typ av kontrollerade urladdningar som definierade Radiohead i slutet av nittiotalet. Också det här är ett band som gör starkt instrumentalbaserad rock med stora pretentioner.
Skillnaden är att Bon Iver är ett större band än Radiohead, med massor av blåsare – saxofoner, trumpeter, och inte minst en gigantisk bassaxofon, trakterad av Colin Stetson. Över allt detta ligger Justin Vernons vädjande falsett.
Om någonting är Bon Iver den sista spiken i kistan för idén om att rockmusik går att indela i enkla kategorier. Under spelningen kan man höra allt från fusionsrock och Prince-liknande soul till skogshuggarfolk – men det verkar aldrig ologiskt. Man förstår att så vitt skilda artister som Kanye West och Flaming Lips stått i kö för att samarbeta.