Musikrecension: Festligt jubileum i Vasa
Nya Helsingforskvartetten, Karen Gomyo, Alissa Margulis, Christian Altenburger, violin, Yuval Gotlibovich, altviolin, Torleif Thedéen, Jakob Koranyi, cello, Zoran Markovic, kontrabas, Erica Nygård, flöjt, Tuulia Ylönen, klarinett, Laura Hynninen, harpa, Arto Satukangas, Martti Rautio, Henri Sigfridsson, piano, Seppo Kimanen, konferencier. Jubileumskonsert i Vasa Stadshus.
Temat Paris–S:t Petersburg–Tokyo har genomsyrat årets Korsholmsprogram så till den grad att man med ljus och lykta fått söka efter utvikningar därifrån. Så även vid måndagens jubileumskonsert, vars samtliga tonsättare haft eller har direkt kontakt med metropolerna i fråga.
Detta faktum gav även det i sig rätt spretiga programupplägget under jubileumskonserten den behövliga stadgan. De väsensskilda tonsättartonfallen till trots fanns det en osynlig substans som på ett djupare plan tycktes binda samman de olika programnumren.
Ravel och inte minst 150-årsjubilerande Debussy har fått en framträdande roll i den franska programbiten och så även i måndags. Debussys ungdomliga Stråkkvartett är ett strategiskt viktigt verk som banade väg för bland annat Ravels kvartett och Nya Helsingforskvartettens version var lika intensiv som elegant.
Ravels utsökta Introduction et Allegro för harpa, flöjt, klarinett och stråkkvartett är en fortsättning på samma estetik – och en pendang till Debussys vid söndagens Vöråkonsert hörda Deux danses – och man fick än en gång njuta av Laura Hynninens på alla sätt sensibla harpospel.
Lättlyssnat uruppförande
Alexander Glazunovs melodiskt smäktande Chant du Ménéstrel – här hörd i versionen för cello och piano – Milij Balakirevs hårresande pianovirtuosnummer Islamey, tre inte mindre krävande Rachmaninovstycken samt den purunge Sjostakovitjs festliga Två stycken för stråkoktett utgjorde en tillräckligt varierad rysk avdelning och vi noterar bland annat Torleif Thedéens vackra celloton, Arto Satukangas engagerade Rachmaninovspel och Henri Sigfridssons mödolösa pyroteknik i den balakirevska kvasiorientalismen.
Årets hustonsättare, Toshi Ichiyanagi, har visat sig vara en modernist med synnerligen humana förtecken och när det gällde den nu uruppförda Pianokvartetten lyste alla former av modernism rentav helt och hållet med sin frånvaro.
Det var frågan om lättlyssnad, om än inte speciellt personligt färgad, mestadels fritonal musik, som gav ett avgjort sympatiskt intryck. Durationen på under åtta minuter skvallrar dock om tidsbrist – Ichiyanagi har inte mindre än sju uruppföranden i år – och eventuellt kunde stycket utgöra en sats i en framtida, bredare upplagd helhet.
Korsholmsfestspelen avslutas i dag då Vasa och Seinä- joki stadsorkestrar dirigeras av ingen mindre än RSO:s blivande chefdirigent Hannu Lintu. På programmet står Ichiyanagis Åttonde symfoni, Prokofjevs Klassiska symfoni och Beethovens Trippelkonsert, där Marko Ylönen påpassligt överräcker den konstnärliga stafettpinnen till Henri Sigfridsson.