Musikrecension: En konsertserie med mervärde
Lilli Paasikivi har satt ribban högt för sin konsertserie på Pyhäniemi gård. Och resultatet är intressant, skriver Wilhelm Kvist efter ett besök i Hollola.
Lilli Paasikivi, mezzosopran, Anna Aminoff, flöjt, Ilmo Ranta, piano, Maaria Leino, violin. Pyhäniemi gård i Hollola 9.7.
Ända sedan starten 2010 har mezzosopranen Lilli Paasikivi haft höga ambitioner för sin konsertserie på Pyhäniemi gård utanför Lahtis, och om man i början kanske var överdrivet optimistiska och hoppades på att sälja tiotusentals biljetter till fem parkkonserter, tycks man i år ha funnit en bättre balans mellan evenemangen för de stora massorna och de mera småskaliga händelserna.
Kanske ter sig upplägget spretigt med en kyrkokonsert, fyra salongskonserter och två parkkonserter för tusentals åskådare – Symfonisk picnic och Ädel metall med Karita Mattila, Apocalyptica och Sinfonia Lahti – och allting utspritt från början av juli till mitten av augusti. Dock handlar det i all sin enkelhet om att använda kassaströmmarna från massevenemangen till att finansiera de mer intima salongskonserterna.
Och bakom allt står bankiren Mika Lehto, en av vår tids kulturmecenater, som tog över gården 2009 och generöst öppnat sitt slott för konserter och konstutställningar med Stefan Lindfors med flera. Gården med sin händelserika historia med anor från 1400-talet och en huvudbyggnad från 1780 utgör dessutom den perfekta inramningen.
Läckert program
Måndagens konsert under rubriken Fransk afton var den första salongskonserten på gården. På programmet stod en lång rad mindre stycken från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och även om programmet justerades en aning sedan Okko Kamu lämnade återbud – han skulle ha uppträtt på violin – roddes allting förtjänstfullt i hamn.
Berlinbaserade flöjtisten Anna Aminoff inledde med Debussys Syrinx och nymfen och Pan fortsatte att figurera i André Caplets Ecoute, mon cœur till text av Tagore och Debussys La Flûte de Pan till text av Pierre Louÿs, där textens hänvisningar till flöjten illustrerades i livfulla repliker på instrumentet.
I Saint-Saëns Violins dans le soir för violin, piano och mezzo kom Lilli Paasikivis äkta hälft, Jaakko Ilves, till undsättning för att utföra den eldiga violinstämman. Maaria Leino bjöd för sin del på en superexpressiv tolkning av Debussys violinsonat tillsammans med Ilmo Ranta, en underbar kammarmusiker, vid pianot.
Det är inte alltför ofta som operasångerskan Lilli Paasikivi hörs i liedsammanhang. Paasikivi har dock en fantastisk förmåga att samtidigt vara intim och ytterst expressiv, en talang som kom väl till pass i Ravels förtrollande Shéhérazade, där i synnerhet sången om Asien tolkades full av dödsförakt.
I konsertserien ingår också konserter med Ralf Gothóni och Elina Vähälä, Johannes Piirto och Meta 4. Parkkonserterna på gården går av stapeln den 4 och 11 augusti.
Publicerad i Hbl 11.7.