Dansrecension: Partiklarnas dans i rymden
DANS
Koreografi: arbetsgruppen. Musik: Terry Riley. Ljud: Patrick Kosk, Jouni Tauriainen. Dräkter: Meri Ekola. Produktionskoordinator: Nuppu Stenros. På scenen: Rea-Liina Brunou, Johanna Ikola, Liisa Pentti och Nina Viitamäki. Liisa Pentti + Co:s premiär 5.6.
Spaceparticles #6 är en intensiv upplevelse. Rummet värms upp av energin från kroppar som ständigt är i rörelse under den sextio minuter långa föreställningen. Rea-Liina Brunou, Johanna Ikola, Liisa Pentti och Nina Viitamäki studsar och snurrar likt rymdpartiklar på parketten, låter ben, armar, handleder och fingerspetsar styras av Terry Rileys minimalistiska mästerverk In C. Man känner sig nästan vimmelkantig, det är som att följa med en myrstack eller lyftkranar på en byggplats. Det är ett helhjärtat, genomtänkt och välkomponerat verk – sannerligen en konsert för fyra dansare som undertiteln lyder.
I Liisa Penttis verk är varje dansares insats ovärderlig för helheten. Rörelserna blir ljud, toner och oskiljbara från musiken. Koreografin är överlag tydlig, upprepande och i stunder nästan parodisk. Tempot stegras i vågor och tyngdpunkten skiftar mellan kroppsdelarna. Ibland är det handflator som vänds upp och ner, ibland fötter som skuttar, ibland försätts höfterna i hula-hula-rörelser.
Dansarnas gehör imponerar verkligen. Precis som blicken fastnar vid en enskild musiker och hennes instrument under en konsert dras uppmärksamheten då och då till en enskild dansares hantverk för att sedan återgå i en panorering. Spännande är också insikten om att den på ytan disparata koreografin i själva verket är samstämmig.
Spaceparticles #6 är däremot inte en föreställning för den otåliga. Inga dramatiska vändningar utlovas. Snarare ska rymdpartiklarnas dans avnjutas långsamt och rofyllt.
Föreställningar 12.6, 14.6, 15.6, 16.6 på Liisa Pentti + Co:s studio, Henry Fords gata 6.