Musikrecension: Vilken energi
Radions symfoniorkester. Dir. Herbert Blomstedt. Haydn, Beethoven. Musikhuset 16.5.
Oj, vilken energi svenske dirigenten Herbert Blomstedt utstrålade när han dirigerade Radions symfoniorkester i onsdags! Alltför många yngre dirigenter har varit både latare och slöare, men Blomstedt, snart 85, sprudlar av livsenergi.
Speciellt fortet i Beethovens Eroica (”till minnet av en hjälte”) var hårresande. Visst fanns de lyriska kvaliteterna där, men i fortet visade Blomstedt och orkestern sig på styva linan. När det är forte är det forte för hela slanten, då är elden lös, då skälver jorden och då har ingen annan något att tillägga.
Också dramat och accenterna tilltalade. Frenesin i finalen och spänsten i scherzot gjorde det definitivt värt att höra Eroican än en gång. Det resoluta framförandet av sorgmarschens fughetta bidrog till ett nästan plågsamt, ödesmättat och överväldigande intryck. Symfonin måtte ha chockerat sin samtid med sina monumentala mått och dimensioner med 50 minuter musik.
Haydns symfoni nr 101, Uret, tolkades på inget vis sämre. Här kändes det som att Blomstedt i det närmaste musicerade med som en medlem av orkestern, utan podium, utan pinne.
Namnstarka dirigenter
RSO:s val denna säsong att låta namnstarka dirigenter (Kurt Masur, Thomas Zehetmair, David Zinman, Herbert Blomstedt med flera) dirigera hela program med ofta hörda klassiker har på många sätt varit lyckat. När ingen solist kontrakteras kan medel frigöras för att kontraktera dyrare dirigenter, dirigenter som besitter ett specialkunnande inom en viss repertoar och som på riktigt kan tillföra tolkningstraditionen något nytt.
Det är exakt vad musiklivet i Finland och världen behöver. Det känns som att Finland och Helsingfors har tagit ett steg bort från periferin och närmare händelsernas centrum.