Musikrecension: Solon på löpande band
Vieux Farka Touré (gitarr, sång), Mamadou Sidibe (bas), Tim Keiper (trummor, kalebass). Savoyteatern 16.5.
Enligt en populär teori har bluesen sitt ursprung i Mali. Tolkningen känns inte alls främmande visavi färska stjärnan Vieux Farka Tourés spelstil. Starkt influerad av sin framlidne far Ali Farka Touré följer Vieux i sin legendariska faders fotspår, men har också ruffat till Mali-bluesen med rock.
På senaste albumet The Secret, blandar Vieux Farka Touré modigt afrikanskt med diverse andra ingredienser till en lyckad fusion. Skivan gästas av sångaren Dave Mathews och av gitarristerna Derek Trucks och John Schofield som klart bidrar med cross over-effekt. Även Ali Farka Touré gör här ett av sina sista framträdanden.
Samarbetet med olika stilars gitarrister är klart något som passar Vieux. Då framträder hans breda kunnande. Gitarristens första Finlandsbesök skedde däremot i högst asketiska och ösiga tecken. Det kraftfyllda gitarrspelet och bastanta kompet rent av tryckte ned publiken i Savoy-sitsarna. I konsertsalen svävade en förstummande atmosfär.
Varmt och vaggande
Med typisk afrikansk finger picking-metod plockade Vieux toner som enskilda bär och bärklasar. Då flöt komp och solon samman i rytmiska feta block.
Trummisen Tim Keiper gav prov på mångsidigt spel genom att galant växla från tajt rock beat till svängigt afrogung. Då lättade trycket en aning och folk steg upp och vajade med i musiken.
Gitarrhjälten dirigerade också publiken in på allsång och All The Sames refräng på bambaraspråk ljöd avstressande behagligt.
I början och mot slutet av konserten visade Vieux sin talang inom sin musikkulturs rötter. I det sammanhanget fungerade den akustiska gitarren, sången, och trummisens lätta knaprande på kalebassen ypperligt. Varmt och vaggande, och det kändes att musiken verkligen riktades till publiken i motsats till öset, som i all sin explosivitet ändå mest vände sig inåt. Det kompakta trioformatet utesluter således alla de intressanta finesser som hörs på The Secret, som placerat Vieux Farka Touré på toppen av världsmusikkartan. I väntan på återbesök, och då gärna i full touréisk blomstring.