Filmrecension: Den ryska själens encyklopedi
I sin intervjufilm spränger Ari Matikainen stundom in scener som har ett hypnotiskt och suggestivt sug som får illustrera det gåtfulla Ryssland.
Dokumentär
Manus: Liisa Juntunen och Ari Matikainen. Foto: Hannu-Pekka Vitikainen. Musik: Janne Haavisto.
Ryssland förvånar, fascinerar och förargar. Medan somliga tror på förändringens vindar och väntar på en ny gryning anser andra att det mesta förblir sig likt trots att systemen och makthavarna kommer och går. En som i över fyra decennier stått för en realistisk och raljant position är författaren och oliktänkaren Viktor Jerofejev som vi möter i Ari Matikainens dokumentär Russian libertine (Venäjän vapain mies).
Som dissident stämplades han redan under Brezjnev och håller samma stil under Putin. Inte bara i nationalistiska kretsar utan även bland intellektuella och demokrater har han med sina satiriska analyser väckt starka reaktioner och anklagats för pornografi och brist på nationalkänsla.
Jerofejev (f. 1947) är son till en ansedd sovjetdiplomat som stod Stalin nära och som under kriget hade assisterat Aleksandra Kollontaj. Detta banade väg för en briljant karriär, främst utomlands. Sina barndomsår tillbringade Jerofejev i Paris för att sedan studera i Moskva där han 1970 i sin kandidatexamen behandlade Dostojevskij och den franska existentialismen. Men 1979 var den i väst uppvuxne rabulisten med om att utge antologin Metropol, ett forum för unga författare. Det innebar att han uteslöts ur författarföreningen men dessvärre betydde det även slutet på faderns fina år som diplomat. Ett sådant rötägg i den ansedda familjen kunde makthavarna inte tillåta.
Fortfarande grämer det Jerofejev när han tänker på den dolkstöt som pappa Vladimir träffades av på grund av honom. Han som var född till en vinnare och kunde njuta av ett privilegierat liv. Ändå förblev förhållandet mellan far och son det hjärtligaste. Fadern, som även hann vara med om filminspelningen, avled sommaren 2011.
I memoarboken och familjekrönikan Den gode Stalin (2004) försöker Jerofejev även nalkas detta gåtfulla förhållande mellan makten och människorna i det gamla Sovjet. Eller varför inte i dagens Ryssland. Med andra ord den ”ryska själens encyklopedi” som han behandlat i ett senare verk. I dokumentären säger han att makthavarnas geniala galenskap överträffar det som en Gogol producerade men han konstaterar också att totalt fria val i dagens Ryssland kunde leda till monstruösa resultat. Putin och oligarkerna representerar ändå en mer utvecklad demokrati än majoriteten av massorna. Trots allt fungerar de som en sköld mot autokrati och nationalism.
I sin intervjufilm spränger Matikainen stundom in scener som har ett hypnotiskt och suggestivt sug som får illustrera det gåtfulla Ryssland. Och visst kan själva filmen sägas illustrera bredden och mångsidigheten i vår dokumentära produktion.