Bokrecension: Genom nålsögat till helvetet Europa
Ville Tietäväinens serieroman följer en marockansk, papperslös gästarbetares liv i Spanien. För verket belönades han med Finlandiapriset för serier i år.
Serieroman
Wsoy 2011
Rashid är en sympatisk men oansenlig huvudperson, en antihjälte som styrs av omständigheterna. Förutsättningarna för att han ska kunna återvända till Marocko med en förtjänst och kunna bidra till familjens överlevnad är usla. Eftersom han är man ser han det ändå som sin plikt försöka.
Rashid är en fiktiv person, men Ville Tietäväinen har gjort grundlig research för Näkymättömät kädet (Osynliga händer). Han reste bland annat längs samma rutt som huvudpersonen, från Nordöstra Marocko till Andalusien och Katalonien, och lyssnade på papperslösa arbetares historier. I verkligheten finns otaliga Rashid.
Tietäväinen berättar historien utan krumbukter, i enhetlig färgskala: glödande värme och kalla skuggor. Den livliga dialogen varieras ibland av nästan textfria sidor. Vid något tillfälle blir det litterära greppet väl pedagogiskt, men det står också nära journalistiken. Det finns ett stort värde i att historiska händelser och olika sätt att förhålla sig till omvärlden tas upp. I yviga diskussioner predikar islamister sharia, men anklagas också för att alltför mekaniskt följa Koranen. Papperslösa aktivister manar till strejk, men resultaten ifrågasätts. Regeringen försöker lösa problemen, men sägs egentligen bara bry sig om att hålla skenet uppe inför EU.
Svårigheten att kategorisera ett verk som det här debatterades i fjol när förlaget skickade in serieromanen till Finlandiatävlingen för litteratur. Eftersom det var fråga om en tecknad serie godkändes den inte.
Gemenskap i växthusslummen
På den spanska grönsaksodlingen finns ett slags gemenskap bland arbetarna som bor i hafsigt uppförda skjul av restvirke och plast. Gemenskapen är uteslutande, mellan nordafrikaner och svarta råder stor misstänksamhet. Jämfört med fortsättningen är växthusslummens liv av trakasserier och rättslöshet ändå bara helvetets förgård.
Bråddjupet nås när Rashid ger sig av på egen hand. Utanför all gemenskap förlorar han de sista skärvorna av omdöme, moral och självrespekt. Minnet av den han var och dem han älskade bleknar.
Uttrycket osynliga händer i bokens titel kommer från nationalekonomen Adam Smith och används allmänt i meningen att individernas egennyttighet också är till nytta för samhället – ett argument för att släppa marknadskrafterna fria. I det här fallet stannar nyttan helt på Europas sida.
Två stränder, en dröm
Tietäväinens serieroman har fått stor uppmärksamhet och många priser. Flera utländska förlag har också visat intresse för boken. Tietäväinen säger i Helsingin Sanomat (5.5) att han är förvånad över att serien ses som så samhällsinriktad. Själv tänker han att det i första hand är fråga om en persons historia.
Är det faktiskt så att vi här inte ser individen, utan massan? Ord som skölja, strömma och översvämma beskiver ofta immigration i Europeiska medier påpekar han i sina verk.
På albumets ingångssida står att färjan som trafikerar rutten Tanger–Algeciras, på 1970-talet gick mellan Helsingfors och Stockholm med tiotusentals finländare på jakt efter ett bättre liv i Sverige ombord. ”Två stränder, en dröm” är nu färjans slogan.
Näkymättömät kädet rör vid en öm punkt och rubbar jämvikten. Den dramatiska och välkomponerade historien på 216 sidor är på flera sätt ett storverk.