Musikrecension: Anders Hillborgs härliga höjdpunkt
Radions symfoniorkester. Dir. David Zinman. Hillborg, Mahler. Musikhuset 13.4.
Svensken Anders Hillborg (f. 1954) har blivit ett bekant namn för den finländska konsertpubliken då hans verk spelats av flera finländska orkestrar. Och som med alla goda konstnärer, tycks han bara bli bättre med åren.
Cold Heat skrevs på gemensam beställning av Tonhalle-orkestern i Zürich, Berlinerfilharmonikerna och Radions symfoniorkester och uruppfördes i Berlin i fjol under ledning av David Zinman. Zinman dirigerade också uppförandet i kväll då stycket hördes för första gången i Finland.
För den som har följt Hillborg är det intressant att se hur flera bekanta element återfinns i Cold Heat: de långa ackorden som långsamt växer och tonar ut och glider in i varandra som ebb och flod, de virtuosa texturerna i träblåsarna som kanske representerar det kalla och de låga tonerna i kontrabasen som kanske representerar det varma, det bombastiska trummandet och ackorduppbyggnaden med långa statiska toner i botten som ackorden formas på.
I Cold Heat finns dessutom ett nästan metalliskt skimmer som skär igenom.
Något av det bästa med stycket är längden. På tretton minuter skapar Hillborg än väluppbyggd helhet, som inte är överdrivet lång, men full av saftig must. Det är genomträngande musik som klingar utmärkt i Musikhusets rymd och atmosfär.
Slagsida
På papperet såg det kanske ut som om konsertprogrammet var upplagt med ordentlig slagsida mot konsertens senare hälft – Hillborgs 13 minuter långa stycke allena mot Mahlers 79 minuter långa sjätte symfoni. I verkligheten var dock halvorna i balans.
David Zinmans är en vida känd Mahlerinterpret och inte utan orsak är hans tolkningar rosade. När Zinman nu gjorde en senkommen debut framför Radions symfoniorkester som 75-åring, gjorde han det med en maffig tolkning av sexan. Marschtakten var jämn i inledande allegrot och de olika tempona klart väsensskilda. Zinman dirigerade satserna i den ordning som Mahler tillfälligt tänkte sig efter uruppförandet, alltså så att den suktande och adrenalinstinna andantesatsen följer direkt på allegrot. När scherzot spelas som tredje sats känns det som att stycket går mot ny resning inför den ofattbara finalen som aldrig tycks ta slut.
RSO-musikerna spelade exakt och med berömlig intensitet. Olyckorna den här fredagen den trettonde begränsade sig till Mahlers liv och partitur – i förverkligandet fanns inget att invända.
Konserten finns tillgänglig på Yle-arenan i en månad.
Anders Hillborg: Cold Heat
Gustav Mahler: Symfoni nr. 6, sats 1, satserna 2–4