Skivrecension: Tvärsnitt av ett konstnärsliv
Los Angeles-filharmonikerna, dir. Esa-Pekka Salonen; Kammarorkestern Avanti!, dir. Hannu Lintu; Radions symfoniorkester, dir. Jukka-Pekka Saraste; Orchestre de Paris, dir. Christoph Eschenbach. (Ondine)
I oktober fyller Kaija Saariaho sextio år, och jubileumsåret till ära har Ondine kommit ut med en samlingsbox med tidigare inspelningar av Saariahos orkesterverk. På de fyra skivorna finns fjorton verk från Lichtbogen (1986) till Mirage (2007).
Genomskärningen förefaller stilistiskt enhetlig men inte stelnad. Den tydligaste ändringen gäller formen: medan de tidigare verken är helheter som utvecklar sig långsamt, består de senare verken av korta satser med olika karaktärer.
Saariahos uttryckssätt har blivit rätlinjigare under åren, men den drömlika logiken kvarstår. Det musikaliska materialet tar vägar som samtidigt känns främmande och bekanta, vansinniga och rationella. Lyssnaren förs dels genom fantastiska landskap och dels till det undermedvetna.
Saariahos textval för de sex vokala verken som ingår i samlingen är briljanta. Traditionella afrikanska verser, besvärjelserna av en mexikansk schaman och fransk surrealistisk poesi sätter sin prägel på musiken.
Inspelningarna är genomgående högklassiga. Klangen är vackrast specifierad på den fjärde skivan, där Orchestre de Paris spelar under ledning av Christoph Eschenbach.
Av de många utmärkta solisterna fascinerades jag speciellt av sopranen Pia Freund och barytonen Gabriel Suovanen i sångserien Cinq reflets de ’L’Amour de loin’ (2001) samt den eldiga Anssi Karttunen i cellokonserten Notes on Light (2006).