Musikrecension: Maffiga apokalyptiska visioner
Harri Kerkos kompositioner lämnar Hbl:s musikrecensent Wilhelm Kvist kluven. Slutet knyter ändå ihop Kerkos Sakarja-oratorium till en meningsfull helhet.
Vox Cantorum, dir. Heikki Seppänen. Klang i kyrkan, Tempelplatsens kyrka 10.3.
När jag lyssnar på Harri Kerkos (f. 1968) musik, som framfördes under hans kompositionskonsert på Klang i kyrkan-festivalen i lördags, ställs jag inför samma fråga som med mycken annan samtida religiös konst: Är det här trovärdigt?
90 procent av tiden är jag benägen att säga att musiken inte känns trovärdig och inte kan bära upp berättelsen på ett trovärdigt sätt, men de sista tio minuterna får mig att ändra uppfattning.
Biffen under Kerkos kompositionskonsert utgjordes av uruppförandet av oratoriet Sakarja baserat på profeten Sakarjas apokalyptiska visioner. I oratoriet med engelskspråkigt libretto av Maija Kerko illustreras valda visioner ur Sakarjas bok i Gamla testamentet, allt från synen om ryttarna till de apokalyptiska visionerna om striderna om Jerusalem.
Diffus körsats
Kerkos tonspråk är eklektiskt och stilistiskt fragmentariskt. Han blandar schamanistiskt trummande med en eterisk körsats och gospelinfluerad lovsång. Mycket återges också i modifierad form genom högtalarna utspridda i kyrkan.
Rent musikaliskt är ett av problemen med oratoriet att musiken alltför ofta stannar upp och saknar flyt. Det är en följd av ett utpräglat episodtänkande med för många enskilda satser och för långa pauser emellan. Det musikaliska materialet är inte alla gånger fullt så intressant (midisynten hör inte till mina favoritljud) och körsatsen kryllar av diffusa harmonier som inte klingar optimalt.
Mot slutet märks ändå starkare inslag av musikteater och en mera enhetlig dramaturgi skönjs, något som hela verket vinner på. Trots sina brister känns oratoriet på det stora hela rätt maffigt.
Vox cantorum-kören består av professionella kyrkomusiker från olika församlingar som sjunger tillsammans under ledning av Åbokantorn Heikki Seppänen. Nu stod kören under hela konserten utspridd över ett rätt brett område i kyrkan, vilket gjorde att enskilda stämmor tidvis trängde onödigt tydligt fram. Med mera övning kunde kören bli bättre sammansvetsad och samtidigt sjunga renare och mera rytmiskt ihop.
Förutom Sakarjaoratoriet hördes även tre av Kerkos körkompositioner: fartfyllda och folkligt färgade Valvokaa (2005), stillsamma och meditativa Pitkäperjantai (2005) samt Ave Maris Stella (2011).
Kerko är till vardags kantor i Lojo församling och även om Esbobiskopen Tapio Luoma inte själv närvarade hälsade han med några sällsynt välvalda ord:
– Att hålla en kompositionskonsert är ett stort arbete och du har genom ditt arbete bidragit till att bygga upp vår kyrka.
Orden visar på både respekt och förståelse från den nyvigda biskopens sida för Kerkos konstnärliga strävanden.
Publicerad i Hbl 12.3.