Musikrecension: Välgörande glimtar i ögonvrån
Radions symfoniorkester. Dirigent: Joshua Weilerstein. Solist: Jean-Efflam Bavouzet, piano. Hillborg, Ravel, Dvorák. Musikhuset 2.3.
Radions symfoniorkesters fredagsprogram bestod av verk från tre skilda stilepoker, som kompletterade varandra på ett fruktbart sätt. Det fanns ett stråk av "glimten i ögonvrån"-aktig musikantiskhet som kändes välgörande, samtidigt som helheten inte blev alltför enahanda.
Ravels Vänsterhandskonsert var det allvarligaste av kvällens stycken, men Ravel lägger sällan pannan i alltför djupa veck och även de mest dramatiska tuttipartierna och introverta solopassagerna har ett stiliserat raffinemang över sig som ger musiken sin unika charm.
En charm, som landsmannen Jean-Efflam Bavouzet lockade fram på ett nära nog optimalt sätt. Vänsterhandskonserten är mer sällan framförd än sin lättfotade G-dursyster för två händer, vilket delvis torde bero på det hiskeligt krävande solopartiet.
Det beredde dock inga som helst problem för fantastiske Bavouzet, som formligen lekte sig igenom även de mest intrikata passagerna utan att för den skull någonsin kännas ytlig i tilltal eller förverkligande.
Musikalisk eufori
24-årige amerikanen Joshua Weilerstein vann för tre år sedan Malko-dirigenttävlingen i Köpenhamn och sedan dess har karriären pekat spikrakt uppåt. Weilerstein är en glad fyr, som tycks trolla fram de musikaliska skeendena – eller åtminstone får han musikerna att göra det – med sitt goda humör och naturliga förhållningssätt till det klingande materialet.
Dvoráks joviala Åttonde symfoni, den till tonspråk och karaktär mest utpräglat böhmiska, passade följaktligen Weilerstein som hand i handske. Musiken porlade fram i en aldrig sinande ström – RSO-musikerna rycktes med i den musikaliska euforin och det var enbart i finalcodan som blecket kunde ha fått skina fram på ett ännu mer spektakulärt sätt.
I dirigenttävlingen var Anders Hillborgs Four Transitory Worlds ett obligatoriskt nummer och det sätter med sina snabbt skiftande stämningar sannerligen interpreten på prov. Hillborg hinner med förbluffande mycket på sex minuter och stämningen är magisk från början till slut.
Vid den extra konsertavdelning, som RSO ibland avslutar med, gav Bavouzet prov på avsevärda ståuppkomiker-talanger i mellansnacket mellan Debussynumren. Och som guldkant på det hela bjöd han, tillsammans med Weilerstein på violin, på Blues-satsen ur Ravels Violinsonat. Festligt!
Publicerad i Hbl 4.3.