Filmrecension: Hästepos med Spielberg i sadeln
Drama
Manus: Lee Hall, Richard Curtis. Foto: Janusz Kaminski, Musik: John Williams. I rollerna: Jeremy Irvine, Peter Mullan, Emily Watson, David Thewlis, Niels Arestrup, Celine Buckens, Tom Hiddleston.
Steven Spielbergs publiktilldragande och underhållande filmer har ofta gått hand i hand med mer seriösa exkursioner. Jurassic Park kom samtidigt med Schindler’s List, Världarnas krig med München. Och nu anländer War Horse omedelbart efter Tintins äventyr.
I detta fall är gränsdragningen ändå något mer komplicerad. Visserligen tar War Horse oss till infernot i det första världskrigets skyttegravar och gör det med enskilda scener som i sin gruvlighet kan föra tankarna till landstigningen i Normandie i Rädda soldat Ryan. Tillika är den en ändå en familjefilm och djursaga. Odysséen i kombination med den hjärtknipande Lassie på äventyr.
Berättelsens hjälte är fölet som föds i ett sagolikt vackert landskap i grevskapet Devon. En smäcker rashäst som på en auktion köps av den fattige och skuldsatte farmaren Ted (Peter Mullen) som egentligen borde ha skaffat sig en präktig och billig arbetshäst men som inte kan låta bli att övertrumfa sin hyresvärd, godsägaren Lyons (David Thewlis).
Mycket riktigt förfasar sig den strävsamma hustrun Rose (Emily Watson) över köpet, i synnerhet då maken, fortfarande anfäktad av sina minnen från boerkriget, är benägen att ta till flaskan. Men sonen Albert (Jeremy Irvine) är från första stund helt betagen av hästen som han döper till Joey. Och han lovar dyrt och heligt att dressera den och göra Joey till arbetshäst. Elddopet blir scenen då Albert och Joey mot alla odds lyckas plöja den steniga åkermark där pappan ämnar så rovor. Scenen förebådar även de umbäranden som väntar hästen.
Höstskörden misslyckas och fadern är ändå tvungen att sälja Joey som då det första världskriget bryter ut övergår i arméns tjänst. Tom Hiddlestons godhjärtade unge kavalleriofficer lovar ändå Albert att ta hem hästen välbehållen. Men redan i den första sammandrabbningen stupar kaptenen i en superbt filmad episod som får symbolisera krigets gamla och moderna fas (man tänker på några av Andrzej Wajdas krigsfilmer) då det brittiska kavalleriet med dragna sablar attackerar ett tyskt läger bara för att mötas av förödande maskingevärseld.
Nu får hästen tjäna das Vaterland i en strapatsfylld odyssé där Spielberg utan urskillning visar hur människor och djur lider och dör på samma sätt i de leriga skyttegravarna. De flesta av Joeys ägare är devota djurvänner medan några krasst betraktar hästen som ett arbetsredskap i tjänst. I ett mellanspel hamnar Joey också på en fransk farm och blir en ögonsten för flickan Emilie (Celine Buckens) som bor tillsammans med farfadern (Niels Arestrup).
Trots de många olika ägarna är Spielberg för det mesta repetitiv i det känsloladdade mönster han skapar. War Horse står naturligtvis med ena hoven i den välkända genre som via föremål och dessas olika ägare vill åstadkomma en brokig vävnad, men här uppstår inte någon rikare skiftning. Spielberg satsar på emotioner, ofta på scener större än livet och på gränsen till kitsch. En tilltalande scen är ändå mötet mellan en engelsk och tysk soldat i ingenmansland där Joey, skrämd av krevaderna och kanonaderna stått för en veritabel valkyrieritt och fastnat i ett taggtrådsstängsel. Då har också Albert vuxit till sig och hunnit till fronten. Men i sin kompromisslösa kärlek till hästen blir Jeremy Irvine något endimensionell i rollen.
För detta är ändå inte Balthazar, Robert Bressons mörka berättelse om en åsnas via dolorosa. Slutligen bjuder Spielberg på en grandios och känslorenande hemkomst i Devons flammande aftonrodnad. Det är nästan som att förflyttas till sista scenen i John Fords The Searchers men ändå helt utan denna films tragiska dialektik.