Opera: Carmen som salongsfähigt triangeldrama
Musik Georges Bizet, libretto Henri Meilhac och Ludovic Halévy. Regi: Juho Kuosmanen (film) och Juha Mustan-oja (scen), kostymer Noora Salmi, maskering Ami Missi-Sandelin, ljus Mats Hästbacka. I rollerna: Hilary Summers, Mati Turi, Anu Komsi, Dwayne Croft, Annami Hylkilä, Annika Mylläri, Robert McLoud, Risto Pulkamo, Dong-Hoon Han, Bill Ravall. Karleby operaorkester, kör och barnkör, dir. Sakari Oramo. Musikhuset 12.2.
Musikhusets stora konsertsal fick sitt elddop som operascen med ett välbekant och älskat triangeldrama. Sommaren 2010 gjorde Carmen succé på Karleby Operasommar, och nu tog West Coast Kokkola Opera produktionen med sig till Helsingfors.
Helheten går att beskriva som en dramatiserad konsertversion. Solisterna och kören uppträdde på ett rätt smalt utrymme bakom orkestern. Arrangemangen garanterade kontakten med dirigenten men begränsade möjligheterna till aktivitet på scenen – för det mesta stod kören på rad. Den sparsamma scenbilden dominerades av en hög stol, som fungerade som tron för Carmen, den dyrkade zigenarskönheten.
Film som fond
Som en kreativ lösning kompletterades det visuella och dramatiska med Juho Kuosmanens stumfilm. De stora filmdukarna var placerade så att de kunde betraktas från alla läktare, även om den från taket hängande elektroniken störde sikten från balkongen.
På filmen alternerade bilder och videoklipp av miljöer och människor från det sydeuropeiska förflutna med fragment ur operans synopsis och libretto. Som bäst lyckades filmen dramatisera scenerna på ett effektivt sätt – tjurfäktningsscenerna var hårresande – men överlag skulle jag ha önskat en mer uttänkt och konstant relation mellan filmen och händelserna på scenen. Operans slutscen, där solisterna uppträdde även i filmen i en realistisk modern miljö, fungerade alldeles utmärkt och kunde ha varit vägvisande.
Ypperliga solister
Vad själva musiken beträffar var föreställningen imponerande. Det internationella solistgardet excellerade, och den lilla kören klarade uppgiften väl. Hilary Summers Carmen hade en sammetslen mörk röst som behåller sin intensitet även i det lägsta registret. Mati Turis tenor var gedigen, och Anu Komsi uttryckte Micaelas lidande med bred dynamisk skala. Kvällens stjärna var dock Sakari Oramo, som fick operaorkestern att musicera slagkraftigt och elegant även i de vildaste tempona. Dessutom framförde träblåsarna några speciellt vackra solon.
Den fina musikupplevelsen till trots hade jag vissa svårigheter att leva utan teaterillusionen. Carmen är en mycket kroppslig opera, full av blod, svett och tårar, men nu kändes helheten något polerad och förbehållsam. Dock var Carmen ett bevis på Karlebyoperans toppkvalitet.