Skivrecension: Schvungfulla uvertyrer
Tapiola Sinfonietta, dir. Jean-Jacques Kantorow. (BIS)
Carl Maria von Weber (1786–1826) är en av musikhistoriens nyckelfigurer. Ursprungligen klassicist i Mozarts anda skapade han i och med Der Freischütz (1821) arketypen för den germanska romantiska operan och kom att utöva ett enormt inflytande på inte minst Wagner.
Av Webers sex fullbordade och bevarade operor har bara Friskytten etablerat sig på den internationella repertoaren. Euryanthe, Webers musikalisk mest avancerade opera där han utvecklar ledmotivstekniken och tar ett första steg mot det genomkomponerade musikdramat, lider, liksom hans sista opera Oberon, av ett dramatiskt omöjligt libretto.
Uvertyrerna är dock populära i konsertsalen, vilket i viss mån gäller även uvertyrerna till de tidiga operorna Peter Schmoll und seine Nachbarn, Silvana och, framför allt, Abu Hassan. De fristående konsertuvertyrerna och uvertyrerna ur de talrika skådespelsmusikpartituren har inte rönt samma popularitet, men är i högsta grad hörvärda.
Så inte minst uvertyren till Schillers Turandot, Prinzessin von China med sin effektiva orientaliska instrumentation samt Jubeluvertyren från 1818, med God save the Queen – vid denna tid även Preussens nationalsång – som festlig final. Uvertyren till Cervantesbaserade Preciosa har en charmig spansk färgning, medan den spirituella Der Beherrscher der Geister är en omarbetning av uvertyren till den ofullbordade operan Rübezahl.
Jean-Jacques Kantorow är inte onödigt tyngd av en överromantiserande tysk orkestertradition, utan koncentrerar sig på musikens klangliga klarhet och pregnans. Tempona är schvungfulla, greppet överlag spänstigt och då Kantorow i Tapiola Sinfonietta har en ensemble som till numerären i det stora hela motsvarar de som Weber förfogade över känns även balansen instrumentgrupperna emellan optimal.