Musikrecension: Ultra Bra var i utmärkt form
Helsingfors ishall 30.1.
Det var inte förgäves som Ultra Bra hade utannonserats som det stora dragplåstret under stödkonserten för Pekka Haavisto i Helsingfors ishall i måndags. Bandet bjöd på den överlägset bästa musiken i över en timme och insatsen var på alla sätt lovvärd.
Det konstiga var att sångarna sjöng lika rent som när det begav sig och att bandet spelade med lika tajt sväng, trots att man inte spelat regelbundet ihop på över tio år. Till exempel Heikko Valo, Savanni nukahtaa, Panama Panama och Hei kuule Suomi fungerade hur bra som helst.
Givetvis bjöd man bara på gamla låtar – det var ju det som publiken i trettioårsåldern i huvudsak ville höra. Vissa av låtarna lät förvånansvärt korta som liveversioner, musiken kom dock som ur ryggmärgen och allt serverades ytterst professionellt utan något som helst fumlande.
Euforin var sanslös under extranumren då även Anna Tulusto (medlem 1994–98) anslöt sig till sångargardet med Vuokko Hovatta, Terhi Kokkonen, Arto Talme och Olli Virtaperko. Publiken blev helgalen i storfavoriterna Hauki, Sinä lähdit pois och Minä suojelen sinua. Ultra Bra återkallade för en stund minnet av ett slags feel good-rock där man beundrar och förundrar sig över alldagliga ting – varför annars göra en låt på en gädda som besöker Stockholm? Det var 90-talsstämning som bäst.
– Politiken har aldrig varit så här häftig, var det någon som utropade när bandet gick upp på scenen.
Första halvan av konserten var som en kavalkad där ett tjugotal artister framförde en låt var till Haavisto, mestadels covers av amerikanska folk- och rocksångare. Bland de uppträdande märktes Manna, Paleface, Eero Raittinen, Freeman och Olavi Uusivirta. Pekka Kuusisto och Eicca Toppinen spelade också duo i Sibelius Vattendroppar.
Konserten utannonserades som Ultra Bras comeback. Frågan är när nästan spelning blir.