Konstrecension: Rock och kändiskult på Kiasma
Utställningen Thank You for the Music ger en underhållande glimt av populärmusikens väsen. Musikaliskt bjuder den på föga nytt.
Kiasma, till 17.6.
Musik är något som så gott som alla människor har någon relation till. Därmed är det ett mycket tacksamt tema för en konstutställning, speciellt för ett museum som Kiasma som ständigt försöker nå nya besökare.
Men med musik stöter man på samma problem som med den föregående Ars-utställningen med temat Afrika; det är helt enkelt ett tema som är för stort för att vara hanterligt och enhetligt. Den här gången har man dock löst det hela lätt, kanske till och med för lätt, genom att fokusera på ett litet område – nämligen västerländsk populärmusik. MTV-generationen har ordet.
Vad kunde vara mera lägligt att kommentera än popmusik? Den står för en väldigt stor del av vår nöjesindustri, och har i mångas liv en katartisk funktion. Det är ett bra sätt att locka unga besökare samtidigt som äldre inte diskrimineras. Det outtalade prefixet ”västerländsk” medför dock en risk för att fastna i klichéer. Kan man erbjuda tittaren något nytt om man koncentrerar sig på välkända legender?
Välkända artister
Stjärnorna i Kiasmas Thank You for the Music (namngiven efter en sång av Abba) är denna gång inte konstnärerna utan deras inspirationskällor. Musiktemat illustreras mycket konkret och muserna är bland annat Michael Jackson, Robert Johnson, the Beatles, Nirvana, Rolling Stones och Serge Gainsbourg.
I utställningstexten poängteras MTV:s relevans för de medverkande konstnärerna, men i praktiken erbjuds det mest klassiker – speciellt på hiphop-fronten är det torka. Nya artister introduceras inte för tittaren, utan helheten förlitar sig på igenkänningsfaktorn i konstnärers tolkning av ikoniska rockstjärnor och kändiskulter.
Finländska Liisa Lounilas silvriga verk, som visats för bara några månader sedan på galleri Kalhama & Piippo, hör till de enda som inte konkret refererar till popmusiken utan snarare antyder ett samband.
En tur genom Thank You for the Music ger en lätt intrycket att 1900-talets populärmusikhistoria dominerats av män. Om så verkligen är fallet beror delvis på subjektiva åsikter och subjektiv musiksmak, men avsaknaden av kulturell variation och kvinnliga artister gör utställningen mindre intressant än vad den kunde vara. Tonårsflickors hysteriska dyrkan av manliga stjärnor är väl dokumenterad, i verk som Susanne Bürners fina video 50.000.000 kan inte ha fel (2006) eller Anneli Nygrens Förälskad i en rockstjärna (1982, utställningens äldsta verk), men som fullvärdiga rockmedborgare verkar de inte ha en chans. På Thank You For The Musics spellista som går att ladda ner på Kiasmas hemsida hörs kvinnor ändå på en fjärdedel av sångerna.
Brittan får givetvis vara med på ett hörn, som pappersdocka i Candice Breitz enorma panoramafotografi Britney Spears-monument, Berlin, september 2007 som visar ett gäng hängivna fans poserande i tajta kläder. Tragikomiken i kändisdyrkan poängteras även här, i meddelandet på en flickas skjorta: ”U think u know her? But you have no idea!” Även Lady Gaga och M.I.A. är med på ett hörn, i Rauha Mäkiläs färggranna akrylmålningar som tillsammans med Maria Stereos svartvita pastischer på idolteckningar från 1990-talets ungdomstidningar bildar ett roligt yin och yang.
Medryckande tempo
Till utställningens höjdpunkter hör Bojan Sarcevics videotriptyk Coverversioner från 2001. I den spelar den turkiska klarinettisten Barbaros Erköse med bakgrundsband covers av kända sånger som Marvin Gayes I Heard It Through the Grapevine. Sarcevic gör sig inte löjlig över bandets försök med den nya genren utan visar musikens möjlighet att engagera över språk- och kulturgränser. Även Graham Dolphins perfekta kopior av objekt som förvandlats till monument över rockstjärnor är medryckande. I stället för att stjäla den överklottrade Abbey Road-skylten eller det av kärleksbrev översållade trädet vid Marc Bolans dödsplats har Dolphin synbarligen klonat dem. Lösryckta ur sin kontext blir vallfärdsföremålen manifestationer över hur mycket kärlek och beundran som människor ger till okända personer och bevismaterial över hur oändligt mycket musiken kan betyda för en människa.
Thank You for the Music är en underhållande helhet som ibland snubblar över sin egen ensidighet. Humorn och det medryckandet tempot gör dock det hela till en sevärd utställning, som också förtjänar att prisas för sin sympatiska lättillgänglighet. Rocktemat är presenterat på ett lockande sätt och bland alla klatschiga målningar, installationer, fotografier, videoverk, teckningar och broderier kan man ana en glimt av populärmusikens innersta väsen.