Feststunder för folkmusiken
Etnosoi!-festivalen, Musikhuset 8.11.
Vänner av folkmusik njöt uppenbart av att se hur även folkmusiken intog Musikhuset med buller och bång. Foajén förvandlades till ett folkmusikens Vem och vad. Roligt att se hur folk hade slutit upp också långväga ifrån.
Folkmusikpaketet sträckte sig från tidig eftermiddag till sen kväll, med program för barn och spelmansgrupper i aulan. Firandet fortsatte till sena kvällen i den smockfulla restaurangen. Konserten i stora salen var uppbyggd som en gala med fem olika artister och konferencier. Det passade situationen att bjuda på plockmat i stället för en bastant huvudrätt – folkmusiken är en oerhört omfattande genre och på detta sätt kunde var och en få lite smakprov av vad som pågår inom branschen. En utmaning var det i högsta grad för tekniken, som schabblade rejält i Pole Poles andel. Överlag var det inte ljudteknikens bästa dag – balansen var ofta lite snedvriden och klangerna onödigt ekande.
Logiskt på kantele
Virtuosa munspelskvartetten Sväng fick publiken med sig genast från början med sin personliga cocktail av Balkanschwung, smäktande melankoli och stentajt rytm. Man kan trolla en spännande klangvärld ur två småmunspel, ett harmonimunspel och ett basmunspel (av storlek brödrost)!
Världsmusiken och kantelen fick sina röster hörda i Pole Pole, där gitarristen Topi Korhonen och ”den svarte Väinämöinen” Arnold Chiwalala från Tanzania denna gång förstärkts med slagverkaren Ricardo Padilla. Chiwalala kombinerar afrikanska korta melodislingor på ett sätt som känns helt logiskt också på en kantele. Korhonen och Padilla simmar suveränt in i sammanhanget, både instrumentalt och vokalt.
Tajt sväng
Aftonens oas blev Kristiina Ilmonens flöjtsolo, som fick tiden att stanna upp. Hennes träflöjt klingade milt och mjukt i de långa bågarnas estetik, en sammanhängande, pulserande helhet i stället för några korta låtar.
Spelmansmusikens flagga svingades av mästerspelmannen Heikki Lahti med vänner. Lahti är vid närmare 80 års ålder pigg som få, mandolinspelet löper elegant och energiskt. Pluspoäng för kvällens mest avslappnade och humoristiska mellansnack! Lite mer hade man gärna hört av mandolinen, nu hamnade den snarare i underläge jämfört med de andra instrumenten.
Samspelt storband
Kvällens höjdpunkt var Siba Folk Big Band, en 40-mannaorkester bestående av studerande vid Sibelius-Akademins folkmusikavdelning samt några lärare, under ledning av Petri Prauda. Här satt allting precis som det skulle – dynamik, intonation, rytm … Hela gänget svängde på ett naturligt sätt tillsammans utan dirigent och verkade dessutom trivas ypperligt sinsemellan. Imponerande var också arrangemangen, som skickligt byggde upp dynamik och stundvis tog fram solister och enstaka instrumentfärger, för att sedan låta alla ösa på för fullt.
Att få en närapå fullsatt sal i huvudstaden att njuta av folkmusikbranschens pärlor är inget självklart, och förhoppningsvis fortsätter publiken att hitta denna mångsidiga musikgenre. Planer finns för att göra detta storevenemang till en med jämna mellanrum återkommande händelse, ett välkommet skyltfönster för folkmusiken att visa vad som är på gång.
Etnosoi-festivalen fortsätter i Helsingfors hela veckan. Kamel El Harrachi (Algeriet) uppträder med jordnära mandolinklanger på Savoyteatern i kväll, Deba (Mayotte) bjuder på fascinerande sufistämningar i morgon. Moussa Diallo (Mali) spelar i Gamlasgården på söndag. Hela programmet på www.etnosoi.fi.