Rytm, kärlek och filosofi i Grankulla
Rytm, kärlek och filosofi är eviga teman som aktualiseras på Grankulla musikfest i år. Festivalen ordnas nu för andra året och pågår till söndag.
Öppningskonsert i Nya paviljongen 1.11. Vjatjeslav Novikov, Tuija Hakkila, piano, Samuli Peltonen, cello. Chopin.
Det är inga blygsamma visioner konstnärlige ledaren för Grankulla musikfest, Seppo Kimanen, målar upp för sin publik. Frågeställningar som var allting har sitt ursprung, vem vi egentligen är och hur vi kommunicerar, med eller utan ord, går igenom programmet, som fått det övergripande temat Rytm, kärlek, filosofi.
Inga vardagliga petitesser precis eller så är det just det allt kan handla om. Något som ringades in vid tisdagens första programpunkt, japanske mästaren Yasujiro Ozus tidlöst filosofiska stumfilm Jag föddes, men ... som framfördes suveränt insiktsfullt ackompanjerad av Jukka Nykänen vid flygeln. Filmen visar ur barnens synvinkel hur de till synes mest obetydliga mänskliga handlingar kan äga sin betydelse även i ett större perspektiv.
Som en röd tråd genom musikprogrammet går borne pianofilosofen och kärleksaposteln Chopin, som tilldelats fem temakonserter. Onekligen påpassligt så här i Lisztvurmens tider – herrarna var såta vänner i Parissalongerna och hyste den största respekt för varandras konst.
- Sex dagar av ljus och glädje med musik, tal och film utlovas i Grankulla. Föreläsningarna hålls i Vallmogård. De övriga skådeplatserna är Grankulla kyrka och Nya paviljongen.
- Kritikerrosade Asassellokvartetten framför i dag Janácek, Saariaho och Schumann. Emil Holmström spelar också till Frank Borzages odödliga film The Seventh Heaven (1927).
- På fredag framförs Jyrki Linjamas kyrkoopera Die Geburt des Täufers för första gången i Finland. På lördag spelar Ensemble Schrat musik av bl.a. Beethoven och hans jämnårige Bonnvän Anton Reicha.
- Festivalen avslutas på söndag med Réka Szilvays och Heini Kärkkäinens Beethoven & Debussy-recital.
Historiskt instrument
Vid öppningskonserten, benämnd I Chopins salong 1, kunde man dessutom presentera en flygel av samma legendariska tillverkare, Sebastien Érard, som Chopin och Liszt höll sig med, även om Grankulla stads instrument från 1862 är en modernare modell än Chopins.
Decibelskalan är självfallet betydligt mer begränsad än hos en Steinway, men det man förlorar i ren och skär volym vinner man i klanglig sensitivitet. Det finns en värme och intimitet i uttrycket, som man sällan eller aldrig hittar hos dagens mer briljant klingande instrument.
Ypperligt insiktsfulle Chopininterpreten Vjatjeslav Novikovs anslag verkade inte optimalt kalibrerat till Érardflygeln, men han presenterade det oaktat ett smakfullt gestaltat urval mazurkor, nocturner och valser, inramade av f-mollfantasin och g-mollballaden.
Tuija Hakkila är du med historiska instrument från alla tänkbara tider och fick även ut mera av den érardska klangvärlden i Chopins härliga Cellosonat, där samspelet med osedvanligt skönspelande Samuli Peltonen förflöt fullkomligt friktionsfritt.